onsdag, juni 13, 2012

Nygammalt i fotobranschen

Nu har jag besökt en inrättning som jag inte sett insidan av på 35, kanske 40 år.
Jag har varit i en fotoautomat.

Ni minns ju de där holkarna med snurrstol, mörk spegel och kort gardin. De finns faktiskt fortfarande! Men inte lika flitigt använda, som till exempel när man var tonåring.
Det var ett rent nöje att gå dit, klämma in sig så många som möjligt och åstadkomma ett litet gruppfoto där ingen egentligen syntes, alla var oskarpa, absolut ingen kom till sin rätt. Det var konstiga miner, finger-horn och asgarv, allt på en gång. Med bästisen kunde det bli en tvåbild, man kunde också byta foton kompisar emellan, som vore det filmisar (om ni minns den företeelsen).

Nyförälskade förevigade sin kärlek i den där kuren – det gav ju tillfälle till någon minuts tätt omslingrande medan blixtarna, fyra till antalet, brände av. Dyrt var det inte heller.
Väntan på en blöt remsa med resultatet var fnissig och ingen var någonsin nöjd. Sedan fick den fotograferade gå och flaxa med bilderna medan de torkade, samtidigt som nästa kund fyrade av sitt bredaste leende in i den mörka spegeln, som naturligtvis var/är själva kameran.

Att jag nu återuppsökt en fotoautomat beror i grunden på att mitt körkort försvann tillsammans med min stulna plånbok. För förnyelse krävs en bild. Jag har gruvat mig. Sist jag tog ett passfoto såg jag ut som en varelse från yttre rymden, det kostade två hundralappar och fotona var oanvändbara. Skulle jag falla till föga och gå till en sådan fotograf igen, en som absolut inte bryr sig om resultatet?! Det tog emot.

Så kollade jag. Jo, det finns faktiskt fotoautomater, fast betydligt glesare än förr. Men även om de på sätt och vis ser ut och funkar som då är 2012 års upplaga helt annorlunda. Du betalar med kreditkort (80 kronor), när du sett resultatet får du välja om du vill ha fyra olika eller fyra lika bilder, och du får välja vilken exponering du önskar. Processen är digitaliserad och snabb. Korten kommer ut, torra, efter bara någon minut och är klara för användning. Smärtfritt!

Inte nog med det, jag anser att jag såg ut nästan som en människa och har skickat in det till Transportstyrelsen i därför avsett kuvert. Om ni får se resultatet? Njaej, SÅ smickrande var det inte ...
Återstår att se om jag – och automaten – får godkänt av Själva Myndigheten.
I så fall får jag körkort igen. 
Allt var inte bättre förr.

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. Anonym9:38 fm

    Man hade velat ha ett bildbevis.

    SvaraRadera
  2. Vad ska man med dessa foton till, när polisen klarar av att själv ta ännu hemskare bilder...

    SvaraRadera
  3. Man är så illa tvungen. Och hellre det, så man har något lite att säga till om, än bilderna som tas när man ansöker om nytt pass!

    SvaraRadera