"Lacka naglarna är inget nytt. Långt f Kr gjorde kineserna det och egyptierna och romarna var inte sämre. Men det fick inte göras hur som helst.
Vissa färger var förbehållna de styrande och deras närmaste. Starka färger och guld i toppen, medan lägre folk fick nöja sig med blekare nyanser.
Även män målade sig, t ex höga befäl, som före ett slag lockade håret och lackade naglarna i samma färg som läpparna."
-Saxat ur ett nummer av Svenska Dagbladet som låg och drällde och som jag just skulle slänga. Där ser man! Och därmed har ännu en insättning gjorts på det där kontot som kan kallas "Banken för värdelöst vetande". Men kanske måste man tänka ett varv till innan man väljer färg på nagellacket nästa gång ... för bättre klös ... eller så ... (Dock får man hoppas att de nämnda läpparna inte var lackade, som texten antyder, utan färgade på annat sätt - annars blev det nog extra jobbigt på slagfältet ...)
jag läste nyss om Charles Baudelaire i Paris 1857: männen färgade håret, inte beständigt, man fick svart på händerna om man tog på håret...
SvaraRaderaP.S.
jag bjuder på ett glas.