Men nu ville jag prompt se ”Searching for Sugar Man” och den
stod på Victorias repertoar.
Biljetterna hämtar vi i den så kallade biljettomaten och
sedan är det bara att sjunka ner i fåtöljen och koncentrera sig på det som
utspelar sig på vita duken.
Fast på väg nerför trappan stannar jag till. Invid barista-disken (ja det är en modern biograf det här, med egen finkaffemakare i
foajén) står en korg med någon sorts föga bioaktiga påsar i. Och en skylt
sitter ovanför: Gratis växtgödning, varsågod!
Hemma igen tar jag fram påsen med gödning och undrar lite
vilka växter som ska vederfaras nåden av lite extra kraft och näring.
Vänder på paketet i jakten på eventuella tydliga
användningsföreskrifter. En liten kall kåre löper längs min ryggrad. Jag har
inte en påse gratis gödning i min hand, utan ett paket espressokaffe, säkert
värt lika mycket som min biobiljett! Jag har stulit, öppet och ogenerat har jag
lagt ner stöldgodset i handväskan och
gått ut på gatan i maklig takt.
Vad göra? Måste väl gå tillbaka, bekänna min skuld och ta
konsekvenserna: endera betala för kaffe jag inte kan använda, eller bara lämna
tillbaka påsen. Lite pinsamt, vilket alternativ jag än väljer. Vrider och
vänder på problemet när Maken kommer till min räddning. Han pekar på hur påsen
är försluten: inte vakuumförseglat, som kaffe brukar vara, utan lite mer hophäftat
på en höft. Dessutom är påsens kant ojämn. Ja men självklart! Miljövänligare att
återanvända de gamla kaffepaketen!
Vid det här laget hade min lust och energi för att plantera
om växter hunnit gå över, dog väl av chocken över att upptäcka min egen
tjuvaktighet. När jag zoomar in på bilden jag tog kan jag dra en lättnadens suck: min påse innehåller "värdelös" sump, på skylten finns ju förklaringen.
Grundtanken är väldigt god. Kaffesump innehåller ämnen (kalium och kväve) som växter kan tillgodogöra sig. Kunskap som kanske vi borde omsätta i praktiken även om
ingen barista pekar med hela fingret, för kaffesump har vi ju hemma, inte sant?
Och filmen då? Jo, riktigt bra. Ett exempel på när verkligheten överträffar
fiktionen, faktiskt. Se den! Om du gör det på Victoria kan det
bli bio med gödning.
Copyright Klimakteriehäxan
Copyright Klimakteriehäxan
Nu bjöd du mig på dagens stora skratt. Jag kan riktigt förstå hur du kände dig, i tron på att du stulit.
SvaraRaderaJag var också med om ett ofrivilligt butikssnattade i Globens centrum när det var relativt nytt. Fd maken skulle titta på skor. När vi är där i skoaffären får jag se ett par fina Ecco-sockor. De ville jag ha. Så jag tar dem i handen medan maken provar skor. Det blev inget skoköp så vi promenerar ut från skoaffären. Efter en lång stund så inser jag att jag fortfarande går och håller de obetalda sockorna i handen. Gissa vem som snabbt pinnade tillbaka för att göra rätt för mig.....:-)
Varför har vi tappat bort sådana här kunskaper? Alltså inte om hur man stjäl kaffe och strumpor, utan att man använder kaffesump som växtnäring. Så gjorde ju faktiskt fd makens farmor. Hon slog även ut diskvattnet i blomlaven. Och där växte det så det knakade.
Kaffesump har jag gott om hemma så inte behöver jag gå på stan för att sno det! ;) Skojar bara, måste ha känts förargligt när du trodde att du hade varit oärlig även om det inte var med flit.
SvaraRaderaVictoria gillar jag, det är en trevlig biograf men jag har aldrig fikat där. Sugar man står på min "att-se-lista". :)
:-))
SvaraRaderatänk min mamma däruppe i fjällvärlden utan som helst sådan upplysning (1950-talet)lade alltid kaffesumpen i blomrabatterna trots att vi hade gödsel direkt från kossorna. Det var väl erfarenheten - hon såg - att blommorna gillade det
Cicki - så trevligt, både att du skrattade och att jag inte är ensam om upplevelsen!
SvaraRaderaPumita - du ska absolut se Searching for Sugar Man, även om du inte vill "sno" en påse växtnäring. Nu ligger Rodriguez på amerikanska topplistan, 40 år efteråt - visst är det märkligt, och tack vare en svensk film till råga på allt!
Pysselfarmor - gammal vet ofta bäst, eller hur?!
jag häller alltid sumpen i trädgården :)
SvaraRadera