I dag säjer meteorologerna att det är sommar. På riktigt. Vilket lär bestämmas av att temperaturen inte sjunker under tio plusgrader på hela dygnet.
Jag följer årstidsväxlingen med ett lidelsefullt intresse, det verkar nästan maniskt! Tror aldrig jag längtat så mycket efter vinterns slut någon gång. Men nu är vi alltså äntligen där.
Vilket betyder att det rosa molnet över Kungsträdgården håller på att glesna. Körsbärsblommornas kronblad dalar sakta mot maken och på söndag kommer underverket att vara över.
Men det finns tröst. För i dag har tulpanfloden som rinner längs Ringvägen på Södermalm slagit ut. Hann inte ta någon bild, men i morgon blir det dags: ännu en högtidsstund!
Fast lite sorglustigt är det att så snart Farbror Frost lossat sitt grepp över oss och vi jublar över det - så klagar vi i nästa stund att oj, nu går det väl alldeles för fort ... nu kom värmen för snabbt ... nu kom intåget i sommarhagen innan vi sjungit vårsångerna till slut ...
Föga lönar det sig att protestera. Bara att hänga med. Och försöka hinna med att njuta. Innan det vänder.
Copyright Klimakteriehäxan
jag håller med. Och snart kommer suckarna om hur varmt det är... ska det aldrig regna?
SvaraRaderaJag njuter hejdlöst - för jag vet att det kan svänga. Och snart är vintern här. Det går fort!
NU är det bara att njuta hejdlöst, medan det varar. Vi har all den vackra körsbärsblomningen kvar men vilken dag som helst händer det saker. Ser framemot "dina" tulpaner....
SvaraRaderaNu kanske allt kommer nästan samtidigt, själv känner jag mej som en prinsessa bland alla kronblad i mitt eget lilla paradis...
SvaraRadera