September.
Kvällarna blir mörkare, gäspningarna börjar kanske lite tidigare, bladen går från grönt till rött och gult. TV-hösten bjuder inte alltid på den information eller förströelse man tycker sig behöva.
Kvällarna blir mörkare, gäspningarna börjar kanske lite tidigare, bladen går från grönt till rött och gult. TV-hösten bjuder inte alltid på den information eller förströelse man tycker sig behöva.
Dags att ta tag i bokhögen! För visst har väl också du några
som väntar, med helt otummade blad, helt oväntade berättelser, helt oanade
slut?
Om inte så kan väl jag få passa på att tipsa om några höjdare
som förgyllt min sommar!
Kanske är du en av oss som per automatik köper den vecko-
eller månadstidning som bjuder på en pocket som sommarläsning. Ett kap och en läsupplevelse var ”Little Bee” (The Other Hand) av Chris Cleave som kom med Femina. Gripande historia i många nyanser, och märkligt nog (nåja) ännu en skildring av Nigeria som passar ihop med det Chimamanda Ngozi Achibie redan skrivit, för en bredare bild av ett land med många problem, både i historien och nutiden.
Tidningen M
skickade med ”Rapsbaggarna” av Karin Brunk Holmqvist, i fjol var det ”Potensgivarna”
av samma författare – och det betyder att har du läst den ena behöver du
absolut inte läsa den andra, de är otroligt lika och håller faktiskt inte.
Detta trots att jag har Amelia Adamos ord på att Brunk H är ”väldigt populär i
Skåne”. Vilket fick mig att undra om de flesta prenumeranterna finns i södra
Sverige, men så var det rakt inte svarade hon då … "Chick litt för pensionärer" kallas böckerna, litteratur ska de nog inte kallas.
En bästsäljare som jag hört mycket om och
följaktligen var väldigt skeptisk till köpte jag trots allt. Och Fredrik Backlunds ”En man som heter Ove” var en mycket angenäm
bekantskap. Historien om Ove är varm, rolig, sorglig, mänsklig – allt på en
gång, och i mitt tycke klart bättre än ”Hundraåringen” som den jämförts med (och som jag aldrig iddes
läsa till slut).
Om man vill hålla kvar den goda stämningen rekommenderar jag Mary Ann Shaffers bok "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" vilken rent av gav mig lust att göra just en sådan paj, men det har inte blivit av, och lika bra är kanske det.
På sommarens bilresor ser vi alltid till att ha sällskap med en cd-bok. I år blev det Björn Larssons ”Drömmar vid havet” – för andra gången! Repris körde vi också på ”Kära Agnes” av Håkan Nesser. Morgan Allings ”Kriget är slut” fick milen att gå fortare. Lysande både som text och högläsning, alla tre.
Nästan mot bättre vetande hade jag också en Nora
Roberts-roman som heter ”Dödligt villospår” som hörbok. Hade aldrig läst henne innan, men det var riktigt spännande
även om man fick vänta onödigt länge på det självklara lyckliga slutet. Vi hann också med "Axel von Fersen" som Herman Lindqvist läser själv, underhållande svensk historia med oändliga amorösa eskapader, om än lite inlindade!
Min egen hög med olästa böcker är som vanligt skrämmande stor. Men motsatsen vore ju jättetrist!
Trevlig bokhöst önskas ni alla!
Copyright Klimakteriehäxan
Håller helt med om Rapsbaggeboken. Den allra första skrattade jag åt, Potensgivarna, men det går inte att skriva samma käcka bok fyra gånger och bara byta ut namn.
SvaraRaderaMannen som hette Ove gillade jag starkt, men störde mig på alla putslustigheter i starten, de kändes krystade. När de avtog blev det roligare.
Nu kör jag en deckarperiod igen, har också många böcker jag vill läsa, men jag lånar på bibblan, så jag kan inte styra helt.
Visst är det underbart med en hög olästa böcker på hyllan. Oavsett årstid.
SvaraRaderaTrevlig bokhöst själv!
Kulsprutan
Chris Cleave pratade så trevligt i Babel.
SvaraRaderaBloggblad - man ska inte rynka på näsan åt deckare!
SvaraRaderaKulsprutan - precis!
Hannele - fråga mig inte varför men jag trodde Chris var en kvinna tills jag såg honom och blev överbevisad ...