På Capri har man ganska långt till havet när man bor i Anacapri, högst upp på ön. Men det finns naturligtvis ställen där det är härligt att bada. Efter ett tips begav vi oss till Fyren, sedan vi först ringt och kollat: var det grön flagg trots att det blåst en hel del? Jo då, det var bara att hoppa i. Välkomna!
Väl framme vid bryggan tvekade jag ändå. En okänd man såg min tvekan och sa uppmuntrande:
-Vattnet är underbart, släng dig i! (ja han sa det på italienska men budskapet gick fram). Och jag klev ner på badstegen. Hann känna att Medelhavet var ljuvligt, tog ett par simtag. Men såg plötsligt en våg komma rullande mot mig, en våg alltför stor för att jag skulle vilja umgås närmare med den.
Jag vände snabbt mot stegen, men vågen var snabbare. Kände fingrarna glida av räcket och hur jag handlöst slängdes iväg, mot bergväggen. Hör ett rop:
-Hjälp la signora!
Vattnet sköljde över mig, jag kippade efter luft, det brusade häftigt runt hela mig.
En stark hand högg tag i min ena arm, min väninna som inte hunnit doppa sig fiskade upp mina glasögon som var på väg ner i djupet – hur hon nu kunde få tag i dem – och jag kom upp på stegen, upp på den gjutna betongplattan som översköljdes av vatten (ni ser det på bilden som jag tog en stund senare). Jag hade på sekunden en blixtrande huvudvärk, skakade i kroppen, magen knöt sig.
Rädd! Ja, absolut! Livrädd! När naturkrafterna sätter in har människan ganska lite motstånd att bjuda. Det blev inget mer badat. Det kunde rent av ha blivit mitt sista dopp över huvud taget. Den röda varningsflaggan kom upp minuterna efter att jag hade återbördats till landbacken. Och visst var det fortfarande vackert, men inbjudande? Nej.
Veckans tisdagstema är RÄDSLA och det får min bild av badplatsen på Capri illustrera. Fler bilder som illustrerar temat hittar du om du klickar här.
Copyright Klimakteriehäxan
Fin bild som bra illustrerar temat. Jag har stor respekt för vatten även om jag är simkunnig. Jag går inte heller ut på isar av rädsla för att jag ska gå igenom.
SvaraRaderaDet är väldiga krafter som släpps loss. Själv är jag också badgalen, men försöker se min begränsning. Det ser så inbjudande ut på din bild.
SvaraRaderaDet ser inbjudande ut men det gäller att se upp! Tur att du klarade dig undan naturkrafterna så pass bra!
SvaraRaderaVilken vacker bild, och vilken otäck händelse!
SvaraRaderaJag förstår dig precis!!! Valde också vatten eftersom jag är rädd för det. Vacker bild!
SvaraRaderaVilken tur att det gick bra, du fick din belöning när du kom upp, bilden är hur vacker som helst!
SvaraRaderaOtroligt vacker bild men usch vilken story! Tur att det gick bra. Jag har dragits med undervattenströmmar i Stilla havet (mot stranden som tur var) och den upplevelsen får mig fortfarande att rysa! Har alltid haft respekt för vatten, inte rädd nu heller men mer försiktig. :)
SvaraRaderaVilken upplevelse - fy så läskigt!
SvaraRaderaSom du säger; När naturkrafterna sätter in ...
Skönt att det gick riktigt bra!
Hu! Jag förstår precis, jag som lider av bottenfobi och måste veta precis vad som finns därnere.
SvaraRaderaEn kollega var på Sri Lanka över jul och råkade ut för en stor våg som slängde in henne och maken mot land. Maken bröt foten och satt på hotellrummet resten av semester, en dryg vecka, och hon slängdes mot koraller som skrapade och skadade lite här och där, så hon haltar sig fram än... Inte klokt så illa det hade kunnat gå. Både för dig och kollegan, som bara var glad att de överlevde.
Känns på något sätt skönt att det är fler än jag här som har skräckupplevelser av vatten. Jag badar ensam i en lugn insjö när jag ska till att bada. Simma kan jag inte längre. Doppa mig gör jag men inte när jag har många runt mig. Fina bilder dock från ditt badpalats.
SvaraRaderavi ö-bor har lärt oss lite om vindar och vågor (speciellt jag som var rädd för vatten efter att ramlat i bland blodiglar som barn), men jag har lärt mej långsamt att vara mindre rädd
SvaraRaderaTips: innan jag skaffade linser, hade jag alltid sånt där sportsnöre i glasögonen när jag simmade, även i bassäng (dyrt att tappa dem, vet min bror som tappat några par under fisketurer)
P.S.
SvaraRaderasnygg bild!
Även jag har råkat ut för badstrul med glasögon. Första doppet på Samos. Glasögonen deponerade på lagom stor sten i vattenbrynet. Under doppet kom turbåten, glasögonen försvann i vågsvallet. Intensivt fruktlöst letande vidtog. Ett ungt tyskt par kom till undsättning, på blandad tysk-engelska förstod de rara ungdomarna vad den gamle mannen råkat ut för. Deras falkögon hittade glasblänket, och jag hade lärt mig ytterligare en läxa.
SvaraRaderaVilken historia !! Skönt att det trots allt gick bra. Ja, jag har också väldigt stor respekt för havet och naturens krafter. Har dykcertifikat och har dykt en hel del på olika platser runtom i världen. Det är som en helt annan värld att befinna sig UNDER vattenytan men under ordnade förhållanden. Man är helt viktlös..... ja, det här kan jag ju hålla på att skriva om hur länge som helst men det ska jag inte för det blir nog lite långrandigt ;-)
SvaraRaderaVilken fantastiskt fin bild !!!