Historien om ett omslag

Den skulle heta ”Dela lika”, det har jag vetat länge. Och när då äntligen det faktiskt skulle bli en bok behövdes också ett omslag.

Jo, jag hade en idé om hur det skulle se ut. Tänkte på de där delbara hjärtana som finns att köpa hos guldsmeden, med två kedjor. Avsikten är att man delar hjärtat mellan två förälskade människor eller kanske mellan två kompisar. Med var sin halva runt halsen påminns de alltid om varandra, och för man ihop delarna blir det en helhet igen. De tu blir ett, symboliken kunde inte vara klarare.

Så skred jag till verket. Klippte ett hjärta i aluminiumfolie, delade det lite lagom taggigt och la halvorna på en grön tröja. Saxade bokstäver ur några hyggligt stora tidningsrubriker. Letade upp två halsband och voilà! en omslagsidé!

Den föll i god jord hos förlaget, som lyckades bortse från hur otroligt ful och grovt tillyxad bilden var när jag skickade över den.

Men sedan hände det saker! Helene Åberg, en multibegåvad människa som är både min kompis och kollega tog sig an uppdraget att göra ett bokomslag, ett riktigt. (Hon gjorde också omslaget till min bok Klimakteriehäxan.)

Nu ser ni resultatet – och gillar det, förhoppningsvis. Likheterna med mitt första utkast är inte stora och tur är väl det!

Copyright Klimakteriehäxan