Jaha, och hur har vi högtidlighållit den?
Jag kan berätta hur min bokdag sett ut.
Först var jag ombedd att komma till en skola på Kungsholmen och prata med två elevgrupper om skrivande i allmänhet och om min nya bok "Dela lika" i synnerhet. Lite läskigt att "leka författare" men mer roligt ändå, speciellt som ungarna var intresserade och (förvånansvärt, ursäkta) väluppfostrade ...
Frågorna haglade: hur noga planerar jag innan jag skriver? (inte så värst) Hur lätt är det att få en bok utgiven? (inte ett dugg enkelt, i rådande konkurrens) Har jag fått något manus refuserat? (absolut!) Tror jag att "Dela lika" kommer att bli film? (nä, knappast) Tjänar jag mycket pengar på böcker? (nä verkligen inte!) Blir det nån fortsättning? (man kan alltid hoppas) osv osv osv.
Väl hemma igen dyker jag in i Majgull Axelssons "Jag heter inte Mirjam". Tung men viktig – och välskriven – text, fast när brutaliteterna i Ravensbrück blir för många måste jag ta en andningspaus. Som tur är finns lättare avsnitt, men bokens ärende (att lyfta fram romsk historia i Europa och Sverige) är inte något som bäddar för feel-good-litteratur, förstås. Jag får ta något riktigt lättsmält sedan ...
Och så finns det en liten detalj i en bokläsares vardag (åtminstone i min!) som aldrig upphör att fascinera mig. Det handlar om bokmärket. Inte av den där sorten man samlade i album och bytte under högtidliga former när man var liten, utan de där sakerna som man lägger in mellan bladen för att hitta tillbaka till rätt sida när man ska fortsätta läsningen.Jag köper ofta nya bokmärken, en sorts souvenirer som inte tar någon plats i semesterpackningen. Har ett virkat från Malta, ett i mjukaste skinn från mitt första besök i Venedig, inplastad barnteckning från dagisperioden och egenhändigt broderi för att ta några exempel. Fina allihop. Men av någon outgrundlig anledning har jag nu jättelänge använt min mexikan av plast. Han kom med en kaktus för länge sedan. Inte ett smack fin, egentligen! Börjar till och med se lite sliten ut.
Och likväl ...
Så nu undrar jag lite vad andra bokbloggare/bloggläsare har för något kärt till bokmärke? Dyrt, billigt, vackert, unikt eller bara funktionellt? Så här, Världsbokdagen till ära!
Copyright Klimakteriehäxan
Karin Boye läste en dikt på Götaplatsen.
SvaraRadera(flickan på balkongen hade precis samma frisyr och kläder som Karin Boye, när hon läste)
SvaraRaderaJag köper ofta bokmärken, och har också gjort många egna, tillsammans med mina elever, men... På senare tid har jag börjat att göra hundöron! *rodnar och skäms*
SvaraRaderaJag brukar använda vykort. De håller rätt länge innan man behöver byta ut dem. Det kanske blir svårare i fortsättningen nu när man inte får vykort så ofta. Kanske man kan skriva ut en hälsning på Facebook och lägga som bokmärke....:-)
SvaraRaderaFasen, denna dag missade jag snopet. Så trevligt att du fick träffa några vetgiriga skolklasser. Med tanke på alla deras frågor finns det hopp om dagens skolungdomar verkar det som. Trevligt.
SvaraRaderaLäser om dina bokmärken, tror jag har kvar ett i grönt läder från Venedig. Köpt på en tågluff under 70-talet. Frågan är var jag har det, tror det kan ligga kvar i någon bok som aldrig blev färdigläst...
Ibland blir kvittot från bokinköpet mitt bokmärke. Lustigt nog brukar jag inte byta ut det när jag väl börjat läsa boken. Som ett sätt att veta när och också var boken köptes. Men har märkt att trycket på kvitton försvinner med tiden. En del kvitton blir bara rena, blanka pappersbitar, småtrist.
Ett bokmärke har min son ritat när han precis börjat gå i skolan, det är fint.
Erik - tänk om vi köpt identiska gröna skinnremsor i Venedig? ska leta upp min och ta en bild, det vore ju faktiskt lite komiskt (mitt är från tidigt 70-tal)! Kvittovarianten får ju dubbel funktion åtminstone så länge texten syns!
SvaraRaderaCicki - vykort är lite i största laget för min smak men så klart det funkar. Min man använde länge en gammal värdelös pesosedel från Argentina ...
Kattis - hundöron?!? NÄÄÄ!
Kul att du fick chansen att minska dina fördomar med "dagens ungdom" :)
SvaraRaderaÄr boken från biblioteket så är det kvittot med återlämningsdag som ligger som märke. Fast det blir sällan böter ...
SvaraRaderaJag gillar annars böcker med omslagsflikarna, åtminstone i början och slutet av boken går jättebra att använda (om inte boken är för tjock!). Men mest blir det julkort/vykortsmetoden ...
Just nu är det boardingpasset från senaste resan som är bokmärke :-)
SvaraRaderaRoligt att det fortfarande finns intresserade och trevlig ungdomar i den åldern. Men gymnasiet är väl bättre i det avseendet än högstadiet.
SvaraRaderaHar ett fint handmålat (på tyg) julkort som bokmärke. Stort och alldeles utmärkt. Tyvärr hade tidigare läsare tydligen inte använt sig av något sådant eftersom boken är full av hundöron.
Eller kanske VAR det t.o.m högstadiet? Du skrev ju bara "en skola" vid närmare genomläsning.
SvaraRadera´Your fire belies the frailest frame.
SvaraRaderaTo put the world right is your aim´
står det på ett inplastat bokmärke för skorpioner, = oss födda 24/10 - 22/11, inhandlat på Houston flygplats i USA på 1980-talet och som används ofta, ofta. Men om just det inte finns tillgängligt kan det mesta gälla tillfälligt, men aldrig, aldrig hundöron.
Ryser...burr.
Kulsprutan
Hundöron är en styggelse.
SvaraRaderaMitt favoritbokmärke är en med tolv irländska författare, köpt i Dublin. Sedan hemma var jag tvungen att läsa alla...
SvaraRaderaJag använder ett av svärmor knypplat bokmärke i vissa böcker,såna som känns viktiga. Annars ställer jag boken "runt" hörnet på byrån vid min säng. För jag läser is tort sett baraböcker när jag lägger mig.
SvaraRaderaDen där var ju lite annorlunda! Och fin just därför!
SvaraRadera