Dagen D

Det är i det närmaste alldeles ofattbart att det ska vara så svårt att få i väg den där deklarationen, utan att vänta till sista dagen – som är i dag. I år hade jag bestämt mig: i torsdags hade vi en röd och ledig dag. Då skulle det verkligen bli av.

Jag började med de bästa intentioner: plockade fram papperen, tittade lite förstrött. Men så dök något annat upp. Mobilen pep, det var dags att lägga nytt ord i Wordfeud. Sedan var det lite stökigt i köket. Tvätten behövde sorteras. Lite mat behövde införskaffas och dessutom lagas till. Någon ringde.

Och hur var det nu, visst behövde jag stryka några saker? Förresten hade jag inga blommor på köksbordet, medan världen där ute är full av vitsippor. Kort men effektiv utflykt rådde bot på den bristen. Och fötterna längtade ju efter ett fotbad! Bloggen blev uppdaterad också.

Det drog sig mot kvällen och det var visst något på tv jag hade tänkt titta på. Så då gjorde jag det. Innan jag visste ordet av var jag jättesömnig. Deklarationen? Lika ogjord som på morgonen. Även om alla de där andra bestyren hade klarats av, som en ren bonus.

Så dagen D blev ändå en d-dag, även om det blev med D som i Duktig, tänker jag. Fast nu är bekymret ur världen. För som den sanna prokrastinerare jag är sköt jag naturligtvis upp pysslet med de där papperen till sista stund. Och högtidlighöll därmed dagen D som i Deklaration.

Copyright Klimakteriehäxan