Bra att ha: en uppmuntringsmaskin

Det är något med måndagar. Saker och ting verkar gå lite trögare.
Redan på morgonen kan det börja: sängen släpper inte taget om en. Kaffefläck på tröjan. Bussen går när man har tjugo meter kvar till hållplatsen. Väl på jobbet krånglar inloggningen, när man väl kommit in finns inget svar på det där mailet, svaret som är så viktigt och som borde ha kommit NYSS!

Povel Ramel, en sann idol, hade nog känt samma sak, om än utan datorproblem. Därför uppfann han en uppmuntringsmaskin som fanns med i någon av alla de fantastiska Knäppupp-revyerna i det stora blå tältet (som gick under namnet Blåstället) som tog föreställningen på turné. Povel kom in på scenen med hängande huvud, stannade framför något som såg ut som en gammaldags säljautomat. Han letade i fickorna, hittade en slant, la den i myntspringan.

Och har man sett på maken! Ur en lucka i maskinen kom en hand, som såg ganska mänsklig ut. Handen landade på Povels axel, inte en gång utan kanske tre. I största vänlighet. Effekten var naturligtvis omedelbar: den nyss så uppenbart olycklige sträckte på sig, ett leende vände mungiporna uppåt – och tröstad och uppmuntrad kunde han gå vidare till nästa uppgift. En klapp på axeln var allt som behövdes.

Jag har en egen uppmuntringsmaskin,som jag fått i present. Den finns alltid tillgänglig på mitt skrivbord. Där har den fått överta mobiltelefonens stol, för där har mobilen ändå aldrig suttit.
Det händer att folk stannar till, följer uppmaningen "Vänd på mig!". När de väl gjort det pekar mungiporna uppåt, och det är mycket uppnått med det kan jag tycka, även om jag inser att de största sorgerna hjälper tricket kanske inte emot.

Faktum är att du kan tillverka din egen uppmuntringsmaskin som glädjer med att visa tacksamhet för minsta vänlighet. Povel är värd många efterföljare! Och även om du nöjer dig med min lilla enkla variant kommer du ganska säkert att få se effekt. Bra present till den som "har allt" dessutom ...

Copyright Klimakteriehäxan