Det blev svettigt att ha ledigt mot slutet, mest för att jag är en mästare på att prokrastinera. Alltså sparade jag vissa måsten till en regnig dag. Som aldrig kom.
Varför jag tvättade, strök och städade i helgen, precis i sista stund. Om det var varmt? Gissa! Och så, mitt i all denna "påtvingade" huslighet, stöter jag på detta poem, av Rose Milligan. Dikten publicerades för första gången i tidningen Lady 1998. Tänkvärt budskap!
Gillar!
SvaraRaderabad och nöjen har alltid varit min första prio ♥
SvaraRaderaKloka ord i dikten.
SvaraRaderaHoppas kollegorna inte har prokrastrinerat för mycket till dej:)
Kulsprutan
Gulligt poem. Men alla som tycker att man ska strunta i det husliga har nog haft hembiträde... Jag struntar ganska ofta, men till slut finns inga rena tallrikar och inga rena trosor... Och jag bara nyser och nyser av dammallergi. Vem ska ta hand om det då? När det blivit för mycket.
SvaraRaderaLedigt kan jag dock ta, jag håller inte efter allt varje timme, som min mamma gjorde. Hon kunde gå ifrån mitt i en film för att diska tallrikarna vi åt glass på ...för ingen disk fick bli stående och skräpa.
Här går tvättmaskinen för fullt idag... Men jag känner ingen stress att bli klar innan jobbet börjar...*fniss fniss*
Jag följer råden i den lilla fina dikten till punkt och pricka. Städar inte förrän dammråttorna är lika stora som de riktiga eller om det ska komma "främmande" d.v.s. folk som inte är släkt.
SvaraRaderaJag har också uppskjutit det mesta (ogräsrensning t.ex.) till regniga dagar, som tursamt nog inte kommer.
Finns som sagt så mycket annat roligare att göra än att städa - måla tavlor, läsa böcker och att läsa bloggar och skriva egna.
Ingrid som ska spara den lilla dikten.