Som i mitt fall: den gamla Årstabron, där tågen tar sig över vikens vatten på ett bygge som stod klart 1929 och som sedan blev K-märkt 1986.
De där valven är vackra alldeles av sig själva, snyggare sedan bron renoverades för ett par år sedan. Bron har fungerat som kuliss i många inspelningar av film och tv, den har numera en parallell modern järnvägs- och cykelbro som är i flitigt bruk.
Men som sagt, inte tittar jag särskilt noga på hur det ser ut. Tills jag en höstmorgon ser den med nästan nya ögon: färgerna, det lätta diset, morgonsolen. Naturen ger den perfekta inramningen till ett arkitekturens mästerverk.
Stockholm är vackert, på många ställen, ur många vinklar! Det gäller bara att ha korpgluggarna öppna, också en alldeles vanlig dag!
Visst är det fantastiskt att man plötsligt en dag upptäcker det man passerat många gånger. För mig blir det så när jag får gäster som vill se Söderköping, då ser jag det med nya ögon varje gång.
SvaraRaderaI Stockholm blir det självklart så också, där finns så himla mycket att se att det räcker med att jag kommer från ett annat håll för att tycka att det är ett nytt ställe.
Stockholm går väl bara att älska? (Ja, bortsett från trafikstressen, då?!)
Snyggt!
SvaraRaderaSom en tavla!
SvaraRadera