Ett modernt fotoalbum

Det fanns en gång något vi kallade för fotoalbum.

Mellan pärmar samlade vi våra bilder, ordnade dem i snygga rader eller mönster, trådrakt eller snitsigt lite på snedden så där … Fotona försågs gärna med prydligt präntad text: namn på personer som syntes, platsen där någon använt sin kamera, datum och årtal.

Ofta var det livets stora händelser som speglades: examensdag, bröllop, jämna födelsedagar. Men också semester, barns lekar och så, förstås, porträtten.

Ibland föll de där böckerna sprängfyllda med minnen i glömska, för att återupptäckas när det var dags för flytt, storstädning eller kanske tömning av ett hem. Då kan de plötsligt bli skattgömmor som avslöjas, som berättar massor om svunna tider, utlöser en massa kommentarer av typen ”kommer-ni-ihåg” och ”ja-tänk-när-vi-tältade-i-Hälsingland” eller ”så-söt farmor-var-det-hade-jag-nog-inte-klart-för-mig”. Nästan säkert också ett "oj-tänk-att-jag-varit-så-ung" ...

Är fotografierna från 40- och 50-talen reagerar en nutida åskådare ofta på att alla såg smärta och vältränade ut – eftersom de var det, cykel- och skidburna när inte apostlahästarna räckte till. Kosthållningen bestod heller inte av chips, läsk och enorma muffins. Det finns bildbevis!

Visst kan det kännas lite sorgligt att de där minnesbankerna inte längre får ta emot nytt och fräscht kapital.

Men det finns ersättare. Det kallas ”fotobok” och är den digitala varianten, som skapas vid datorn, med hjälp av nedladdningsbara och tämligen lättbegripliga redigeringsprogram som leverantörerna (som är åtskilliga, googla!) håller med. Den som vill gör egen layout, men det finns också mallar att använda. Hur mycket text man vill ha med bestämmer man själv, och om något foto inte håller godtagbar kvalitet varnar datorn: det här kommer inte att bli skarpt!

Tre fotoböcker har jag gjort, den första heter ”När vi var små” och Sonen, Dottern och Mormor fick var sitt exemplar i julklapp. Mycket uppskattat av samtliga mottagare!

Den andra heter ”Pippi på fåglar” och är Klimakteriehäxans egen fågelbok, full av fåglar varav inte en enda en kan flyga … Varje pippi har en liten text med sig.

Min hittills sista (och finaste) gjorde jag till julen året då min mamma dog. Den heter bara ”Mormor” och mina barn fick var sin bok, julklapp också den gången. Jag hade grävt i gamla ”analoga” fotoalbum och kunde berätta om mina föräldrar, historier som annars aldrig skulle ha kommits ihåg, eftersom ingen skulle ha kunnat dra dem. Samtidigt lade jag in bilder på mormor tillsammans med barnbarnen, förstås.

Visst kan man tycka att de här böckerna blir rätt dyra, även om man väljer enkelt papper och mjuk pärm. Men jag skulle vilja påstå att de är värda varenda krona. Och tänker göra fler. 

För vad ska vi annars göra med alla våra bilder, nu när det bara är att knäppa hej vilt utan tanke på hur mycket film som går åt och hur dyrt det blir med alla kopior?

Copyright Klimakteriehäxan

På nätsajten Nyfiken grå kan du läsa mer råd om hur man går till väga för att göra ett "modernt fotoalbum"!