Solen sken, fåglarna kvittrade, vinden hade mojnat. Perfekt väder för en promenad. Gjorde slag i saken, höll ögonen öppna: vårspaning!
Äntligen! tänkte jag, kände jag, sa jag lite tyst till mig själv när jag fick "napp".
Klättrade över en snöhög, forcerade ett staket, halkade på en isfläck och var på vippen att tappa kameran i en vattenpöl.
Och resultatet? En besvikelse, snarlik den när man jagar gula kantareller, tar sig över stock och sten. Bara för att upptäcka att man just hittat ännu ett höstlöv.
Nu var det årets första snödroppe jag var ute efter. Jo då, jag vet att folk sett snödroppar både här och där, har sett dem förevigade med andras kameror, bilder på mängder av vintergäck dessutom. Men med egna ögon har jag inte fångat de där efterlängtade vårtecknen.
Det jag nu hade ansträngt mig för att komma nära, det var bara en liten kvist med något vitt på toppen. Borde ha sett det på håll, men entusiasmen vann över förståndet.
Så jag fick nöja mig med några konstgjorda hjärtan på pinne, utplacerade Valentin-dagen till ära, får man anta. Blek lön för mödan, det medges.
Men när jag äntligen möter den där snödroppen, då kommer jag att bli riktigt glad. Hoppas det inte dröjer alltför länge!
Copyright Klimakteriehäxan
Hjärtan på pinne är inte heller så tokigt på Valentin´s Day, men vårens första snödroppar är ändå ett snäpp bättre :)
SvaraRaderaTack för besöket och kommentaren hos mig.
Ha en fin söndag!
har varit i kyrkan idag med sonen och yngsta barnbarnet och lyssnat om kärlek med stort K, resten av ♥-tårtan tar vi till kaffet nu.
SvaraRadera