I dag är det en handen-på-hjärtat-fråga som sysselsätter Bokbloggsjerkans deltagare:Är det bara jag som kan bli "sjukligt" förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?
Ja, handen på hjärtat, hur mycket tar vi till oss de personer/rollfigurer som vi möter i olika sorters gestaltningar?
Nog bryr vi oss olika mycket, den saken är klar. Vissa typer vill man rent av glömma ... (Selambs!) Ibland handlar det om det yttre som förefaller oemotståndligt (Claire Underwood i House of Cards!), det kan röra sig om en leende mun i kombination med glittriga ögon (Julia Roberts i mängder av roller) eller så fastnar man för en osannolik hjälte (Crocodile Dundee).
Medan man läser skapar man bilderna av olika huvudpersoner inuti sin egen hjärna. Lydia så som Hjalmar Söderberg beskriver henne i "Den allvarsamma leken" tog jag till mig direkt: så sårbar, så öppen, så illa behandlad! Ett nutida exempel som engagerade, fast på ett annat plan, är Little Bee ("The Other Hand" av Chris Cleave).
När jag var barn identifierade jag mig med åtskilliga flickbokshjältinnor: smarta Kitty, duktiga Cherry Ames, modiga George (i Fem-böckerna). "Linnéa i målarens trädgård" (Lena Anderssons bok om en svensk flickas besök i Giverny hos Monet) följde både jag och mina barn med stor förtjusning, även om vi aldrig kommit till den där trädgården på riktigt.
Men frågan gällde ju om vi blir "sjukligt förtjusta" i de där fiktiva människorna. Och på det tycker jag nog att jag kan svara nej, med en liten suck av lättnad ...
Copyright Klimakteriehäxan
Intressant svar! Lydia minns jag också med varmt hjärta. Även så Little Bee. Klart man bryr sig om alla de fiktiva karaktärer man stöter på i bokform eller filmform, antingen med gillande eller med ogillande blick =)
SvaraRaderaAlla filmer där Julia Roberts är med blir fantastiska, men då är det nog skådespelerskan mer än rollfiguren som gör hela grejen.
SvaraRaderaCrocodile Dundee är en karaktär som jag nog aldrig tröttnar på :)
SvaraRaderaSå flott svar. Jeg var også veldig glad i bøkene om de fem da jeg var yngre, og drømte om å bli med dem på eventyr :)
SvaraRaderaGod helg fra Anette
www.anettesbokboble.com
Håller med om både Lydia och Little Bee och George i fem-böckerna! Sedan är det väl en tolkningsfråga det där med "sjukligt" förtjust.
SvaraRaderaOm man först läst en bok och sedan tittar på en filmatisering blir jag ofta besviken - där föredrar jag min egen hjärnfantasi.
SvaraRaderaJag gillar (dock inte sjukligt) skådespelare som "blir sin roll" i en film, exempel Jack Nicholson.
Jag har väldigt svårt för filmkaraktärer om jag först läst boken. Men sjukligt behöver det inte vara bara för att man gillar vissa karaktärer mer än andra!
SvaraRaderaSjukligt stämmer nog inte på mig heller, men en liten gnutta förtjust blir man allt ibland :)
SvaraRaderaJag kunde bli sådär stormförtjust när jag var yngre men numera händer det sällan.
SvaraRaderaMånga bra du nämner.
SvaraRaderaMånga bra du nämner.
SvaraRaderaOsannolika hjältar är verkligen min grej. Men jag också beundrat Kitty och kompani.
SvaraRaderaKitty tokgillade jag :)
SvaraRaderavilket bra svar! Claire Underwood var väldigt tjusig i House of Cards. den serien var ju otroligt bra! Julia Roberts är jag mindre förtjust i. osannolika hjältar är alltid kul. vad det gällde "sjukligt" så tycker jag att citationstecknen väger tungt.
SvaraRaderaKitty och karaktärerna från Fem-böckerna tyckte jag också mycket om.
SvaraRaderaVilka flashbacks jag fick nu, Kitty George och Cherry stod högt i kurs hos mig med. Själv föredrar jag Francis i paret Underwood, rösten, kylan och sydstatsdialekten - swoon :)
SvaraRaderaSer rader av macho-män i svaren ... och tänker att jag borde ha tagit med Muminmamman ... som motvikt ...
SvaraRaderaDu kanske har rätt, bäst om man slipper :)
SvaraRadera