Mirakel i vardagen

Nu går det undan där ute!
Jag har intresserat följt vårens intåg genom att titta på lönnen som står vid "min" busshållplats. Sett hur knopparna svällt dag för dag, börjat spricka upp, visat de första anlagen till blad med sina nerver.

I går tog jag bilden. Idag var löven utslagna med alla sina klassiska fem flikar.
Visst är vardagens mirakel fantastiska!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema BIL - alla är inte hårda!

Visst har ni sett varningsskylten, den där som säger att bilar är hårda men barn är mjuka? Men faktum är att alla bilar inte är av plåt.

Den här trevliga varianten av motordrivet fordon är sydd i en teknik som brukar kallas fritt broderi. Modellen är jag inte helt säker på, men visst påminner det om en gammal Citroën, en CV2? Underbart underhållsfri är den hur som helst. Kräver ingen bensin, ingen försäkring, kostar ingenting att parkera. Inte ens körkort behövs ...

Inte vet jag heller vem den flitiga brodösen är (ja, jag utgår fördomsfullt nog ifrån att det är en kvinna, trots att jag faktiskt träffat på flera broderande män) men jag plåtade verket på en konst- och hantverksutställning för länge sedan.

Vi broderar alldeles för lite numera, håll med om det! Nog för att barn ÄR mjuka, men här finns beviset: det kan bilar också vara.

Eftersom det är tisdag i dag handlar det alltså om tisdagstemat som denna vecka är BIL. Kolla in fler modeller genom att klicka här!

Copyright Klimakteriehäxan

Grattis Laban!

Ännu en god vän uppnår i dagarna vuxen ålder.
Jag tänker på Lilla Spöket Laban. Han föddes 1965 och var i 20-årsåldern när han kom hem till oss.

Nu fyller han alltså 50, en riktigt pigg sak, inte ålderstigen ett enda dugg. Laban föddes för att trösta Inger och Lasse Sandbergs son, som visade sig vara rädd för spöken. Så Inger skrev berättelsen och Lasse ritade den. Resten är historia.

Laban blev inte bara en svensk succé, han gick också hem internationellt Paret Sandberg har skapat mer än 100 barnböcker och finns på 30 språk. Hemma hos oss gillade vi också Lilla Anna och Långa Farbrorn, men Laban var nog favoriten. Han var ju snäll och inte ett dugg läskig!

Det är bara att sälla sig till gratulanterna. Antar att det blir ett ordentligt spökkalas på slottet Gomorronsol. Barnböcker är viktiga!


Copyright Klimakteriehäxan

En fräsch 100-åring

Fredag och dags för en Bokbloggsjerka:

Jag tycker ibland att bokbloggosfären fokuserar onödigt mycket på det som är nytt och spännande. Jag skulle vilja komma med en utmaning: blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal, men fortfarande läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera! 

För 15 år sedan jobbade jag med en gratistidning som hette Stockholm News. Den blev synnerligen kortlivad, kom bara ut i några månader (minns du den?), men i tidningen startade jag ett initiativ i precis den andan.

Spalten hette BokOmbudsmannen och förkortades BokO, och där handlade det uteslutande om de där böckerna som kom ut för (olika) länge sedan men som åtminstone jag ansåg förtjänade att dammas av.

Läsarna ombads komma in med egna tips och det kom faktiskt en hel del mail med förslag.

Nu har jag sedan länge förberett för en blogg som heter BokO men som jag inte haft tid att ägna mig åt. Tanken är i alla fall att komma loss igen, med samma sorts innehåll.

Kanske blir det inte så många 100-åringar på listan, men ändå är det gott om gamla godingar!

Om jag rannsakar mitt eget minne efter något med riktigt många år på nacken kommer jag att tänka på en bok som just fyllt 100: Edgar Rice Burroghs ”Tarzan of the Apes”. Och när jag läste ursprungs-Tarzan var det faktiskt jättekul! Den fick inte mindre än 25 uppföljare i bokform, plus film- och tv-varianter och tecknade serier. En tvättäkta succé med andra ord.

Bland svenska författare hamnar Selma Lagerlöf väldigt högt. Alldeles för få har läst hennes memoarer. Finns i pocket, i tre delar (Mårbacka, Ett barns memoarer, Dagbok). Rekommenderas! "Kejsarn av Portugallien" har ni förstås redan läst. Den gavs ut 1914 precis som Tarzan. Memoarerna kom dock senare, men jag tar med dem ändå!

Copyright Klimakteriehäxan 

När säkerheten tas för given

Förlåt en liten indiskret fråga ... men när bytte du lösenord sist, till dina olika konton på nätet? Vi talar om mail, om blogg, om inloggning på banken eller intranätet på jobbet och så vidare och så vidare.

Om du är typisk (som jag) är det sanna svaret att du aldrig bytt. Det visar sig nämligen att nästan hälften av alla nätaktiva svenskar eller 46 procent struntar i att byta lösenord, trots expertisens envisa påpekanden. (I arbetssammanhang kan det dock hända att systemet kräver det.)

Inte nog med att vi låter bli att byta, vi använder också ett och samma lösenord till olika användningsområden. Ja men självklart! SÅ mycket enklare att komma ihåg, eller hur? 27 procent resonerar exakt så. Vi tar liksom säkerheten för given, för vem där ute skulle egentligen bry sig? Fel tänkt, jag vet, suck!

Av de där på den duktigare halvan har ändå bara varannan bytt lösen senaste halvåret.

Vi gör inte heller backup-versioner av det vi har på nätet som vi trots allt betraktar som lite värdefullt. I mitt fall bevisas det av att jag har TVÅ externa hårddiskar. Båda tomma. Mina bilder, som naturligtvis inte utgör fotografisk historia, men som ändå har ett visst värde åtminstone för mig,  ligger i datorn och bara där. Samma sak alltså med mina dokument, som innehåller tankar och idéer som kanske skulle kunna komma att omsättas i verkligheten. Om de finns kvar, alltså ...

Lite glädjande är det väl ändå att var femte svensk oroar sig för hur privat information som pytsas ut på nätet kan hamna på avvägar. Fast tittar man på Facebook exempelvis verkar det inte avhålla folk från att publicera både text och bild om tämligen privata händelser. 

I sammanhanget bör väl också nämnas, att Sverige är det land i Europa där aktiviteten på det digitala nätet är relativt sett allra störst. Bara i de allra högsta åldrarna är det fortfarande glest mellan laptoppar och läsplattor, medan tillgången till mobiler etc bara kryper längre ner i åldrarna.

Men särskilt bra på att hantera säkerhetsaspekterna är vi alltså inte.

Tänk om man skulle göra slag i saken? Kopiera saker till en av de där hårddiskarna och rent av fundera ut något litet nytt och trevligt lösenord?

Lovar att tänka på saken, åtminstone.

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: Siffrorna, som är statistiskt säkerställda, kommer från en enkät med 1000 personer gjord i mars i år av undersökningsföretaget Norstat på uppdrag av det nordiska it-företaget EVRY.

Femtio år senare ...

-Nu blir ni nog miljonärer, utbrast grannen när skogsavverkningens resultat lagts på hög.
Och nog är det en rejäl bunt timmer, alltid. Hur stor den är ser man med hjälp av människan i förgrunden. Ja, titta noga, hon ser liten ut men är ungefär 175 cm lång!

Fast det blir inte mycket pengar när allt jobbet är betalt. Faktum är att jag ängsligt frågade mannen som höll i det hela om det var alldeles säkert att vi inte skulle bli skyldiga några tusen på kuppen. Det blir vi inte, tack och lov, men en sorts ny rikedom har vi fått: ljus och rymd!

Ängsmark som när jag var barn här i Barndomslandet var kornas bete och utgjorde ett öppet landskap blev så småningom en mörk och tät granvägg, nästan lite hotfull eftersom den hela tiden kröp närmare och närmare fönstren, dolde himlen och ofta inte ville släppa fram solstrålarna alls.

Förvandligen har skett på ungefär femtio år. Dottern kollräknade årsringarna på några av de kraftigaste stockarna ...
Nu har vi tagit kommandot över landskapet igen. Och kommer älg, rådjur, björn eller varg har vi chans att se dem, redan på håll! För att inte tala om solen!

Copyright Klimakteriehäxan

Vårbruket är i gång!

Balkongrosen verkar ha överlevt ännu en vinter!

Färdiga penséplantor brukar bli fina efter någon vecka.

Det är fult att lipa - men när en amaryllislök lipar är det bara trevligt...

Till och med lavendeln tycks ha överlevt - för att jag glömde slänga den innan den frusit fast.

Och så hann balkongbonden med en sväng till Kungsan också!

Copyright Klimakteriehäxan

Varför skriver inte killar om böcker?

En man är den som är upphovet till veckans fråga i Bokbloggsjerkan:
Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Det snabba och enkla svaret måste vara att det är mest kvinnor som köper, lånar och läser böcker. Då blir det rätt självklart att det är tjejerna som dominerar även det som skrivs om böcker på nätet.
Men sedan finns ju också frågan varför män inte är lika lässugna. Hur gick det till?

Vi minns den lille pojken som med stora ögon och öppen mun lyssnade till Alfons äventyr och för sin inre syn såg Pomperipossas näsa växa medan mamma eller pappa läste högt. Varför slutar han läsa när han sedan kan alldeles själv?

Att ge icke-lässugna gossar "Ondskan" av Jan Guillou brukar få de där unga männen att läsa åtminstone den boken, det brukar lärare vittna om. Men synd är det att grabbarna missar allt det härliga, spännande, underbara som finns i böckernas värld.

En anledning till kan jag se att det är kvinnodominans i bokbloggarleden: det förefaller också som det blir allt fler kvinnliga författare i utgivningen. Och ibland kanske vi tror att en "syster" ger oss en sannare, intensivare och roligare läsupplevelse än en aldrig så väletablerad manlig skribent ...

Copyright Klimakteriehäxan

Kottlikt

Innan lövträden grönskar får man nöja sig med de evigt gröna arterna: gran och tall i våra trakter. Sjön som än så länge är för kall att ta en simtur i kan ändå se rätt frestande ut när man betraktar den genom grenverket där mogna kottar öppnat sig. Kottarna står för nya generationer, deras frön nöjer sig med mager jordmån.

Kottar kallar man ibland också små människobarn. Sant är att de också bär på frön till nästa generation. Mindre sant är att de frodas under näringsfattig uppväxt. Busfrön finns det absolut bland oss på två ben. Men bland tallens avkomma? Nä, knappast!
Det finns kottar. Och så finns det Kottar.

Copyright Klimakteriehäxan

Naturligt

Ibland gör man fynd i den så kallade naturen.
Om naturen är belägen långt bort från ära och redlighet kan man kanske vänta sig lite bevis för att viltlivet är kraftfullt.
Men det här fyndet låg på gräset i vår trädgård.

Ett rådjur har fått sätta livet till. Det enda beviset för den dödliga attacken är ett avgnagt ben. Inte har det legat särskilt länge heller, pälsen ser intakt ut och det verkar vara blodspår på en del.
Det är svårt att inte spekulera i vem den skyldige är. Grannarna, som vet mer om vilda djur än jag, tror på varg. Eller möjligen lodjur.

Mördaren blir aldrig gripen. Det är bara att acceptera "djungelns lag". Vilda djur dödar – och dödas. Fast jag skulle föredra om dödandet skedde utanför vår tomt. Utan "kvarglömda" likdelar.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema ÄGG

Just när stora äggätarhelgen är överstökad är tisdagstemat för veckan ÄGG, varken mer eller mindre. Men visst är det gott och visst äter vi ägg året om, i olika former.

Ägg är ett av de livsmedel jag alltid måste ha hemma!

Det kan exempelvis tillagas i mikrougn. Fast inte hur som helst, om man är lite rädd för explosioner ... 

Därför har någon fiffig människa uppfunnit den särskilda äggkokaren anpassad för mikro-bruk.

Eftersom du ställer in på önskad tid riskerar du inte heller att få ägget "felkokt". Att den inte bara fungerar utan dessutom ser lite rolig ut där den står på sina gula fötter är en bonus!

Andra äggvarianter hittar du till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Färdigfirat

Påsken är över, firad och klar.
Hoppas ni haft en njutbar helg. Jag har varit i Värmland och hade vädret på min sida! Dessutom blev det en liten vårbukett som jag tycker att fler ska få njuta av.  Blåsipporna var det full fart på, tussilagon är lite mer sällsynt än så länge och vitsipporna ligger precis i startblocken.
Håll till godo!

Vår påskresa avlöpte väl. Alla har inte samma tur ...

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god: gratis påskbuffé!

Påsken är också en mathelg. Och då tänker jag inte bara på godis, utan även på allt annat tänkbart i matväg, dessutom betydligt nyttigare: grönt, fisk, skaldjur, rostbiff, skinka, ostar och förstås ägg i alla dess former. Gärna lite köttbullar och prinskorv också, och varför inte en Janssons frestelse? Orkar vi tårta ovanpå alltihop? Tja, lite får vi väl anstränga oss!

Det Stora Varuhuset i Stockholm skyltar med mattema just nu. Det handlar om en satsning på nya restauranger innanför NK:s väggar, i kombination med delar av vårens modeutbud. Och jag gör som jag brukar: njuter (utan att gå in) av deras påhittiga fönster, som en riktig konstutställning.

Sedan är det förstås lite av en konflikt när man står inför kombinationen av rikligt med föda och kläder för de smärta, men somliga modeller finns väl även i större storlekar ... eller så går det bra med det där som redan finns på galgarna i garderoben!

Så här får du hänga med på en liten påskbuffé, uppdukad längs Hamngatan mitt i huvudstaden. Må det smaka! Allt kalorifritt! Kan avnjutas hela helgen!

Först tar vi av salladen: ruccola med svamp, lite ost och en god dressing.

Till förrätt: hummer.

Fisksoppan serveras i rejäl tallrik ...

... med huvudingredienserna väl synliga!

Barnen får hamburgare (fast de borde verkligen få smaka åtminstone på hummern!)

Till kaffet: söta macarons, en modern import från Frankrike - vackrare att se på än de är goda att äta, men ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan

Glad påsk!

Vår eller ej: påsk blir det hur som helst.
Och helgkänslan, den där som doftar ägg och sill och lax, den kan bättras på med en härlig blombukett. Tulpan och ranunkel i klädsam förening blev det på mitt soffbord! Därute väntar snödropparna och koltrasten är definitivt i farten.
Då så.

Glad påsk allihop!

Copyright Klimakteriehäxan