Min pappa la ner enorm möda på golvet i köket. Mina farföräldrars hus renoverades, vi skulle flytta in. Året var 1962. Huset låg, och ligger förstås kvar, i Barndomslandet.
Hantverkarna höll på rätt länge i husets olika vrår, men pappa gjorde gärna själv det han kunde och hann med när han var ledig från jobbet. Rätt så händig måste han ha varit. Han göt cementplattor, anlade gräsmatta, högg tag där det behövdes. Och så la han plattorna på köksgolvet.
På fritiden gillade han att lägga pussel. Kanske var det så idén föddes: vårt nya köksgolv skulle inte vara "slätt". De blågrå plattorna i något plastliknande material skulle få konkurrens av svarta. Men inga vanliga kvadrater. Pappa klöv plattorna, det blev krav på millimeterpassning och han var otroligt nöjd när han gått i mål.
Att inte alla som klev in i köket blev lika förtjusta struntade han blankt i. Golvet överlevde sin skapare med nästan 40 år. Och med tiden blev det slitet, lite missfärgat, med en och annan repa – ja, konstigt vore det väl annars.
Jag tror att pappa skulle ha varit lika belåten i dag, 53 år senare. Nu har vi sedan några timmar ett laminatttäckt köksgolv i ekmönster som drar lite åt vitt. Krav på minst lika noggrann millimeterpassning, förstås, men inget "eget" mönster.
Vi är väldigt nöjda allihop. Samt grymt imponerade, för golvläggaren är ingen mindre än Dottern, som nu täckt över det pussel som hennes morfar en gång la. Själv har jag bistått med lite handräckning, men den där händigheten, den har hoppat över en generation. Tur att den inte helt försvunnit ur genbanken!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag är alltid avundsjuk på alla som har ett "barndomsland".... mina minnen från alla ställen jag bott på känns som blekta foton som gulnat i kanterna - inget ställe finns kvar längre, mer än i minnet. Jag har sett två av våra gamla lägenheter, men det ena var numera radiostudio och det andra kontor. Resten av ställena är rivna.
SvaraRaderaaldrig fel med ett snyggt golv
SvaraRaderaJag är alldeles lycklig över detta nya golv!!!
SvaraRadera