Farfars fiol

Den har antagligen varit min farfars, fiolen som nu är i ett fullständigt eländigt skick. Farfar har varit död i över 60 år och jag kan inte minnas honom med stråken i hand, men jag har förstås rätt så få minnen av honom över huvud taget.

Han måste ha varit en rätt spännande person att lära känna, sjökaptenen som fyllde tjocka skrivböcker med märkliga matematiska formler – ingen har kunnat konstatera om han var ett oupptäckt geni eller bara någon som älskade siffror – och som, när han gått i land, målade i olja. Samt spelade fiol, tydligen. Klassiskt eller schottis? Inte en aning! Kanske hittade han på helt egna melodislingor! Han var ju kreativ!

Nu har det gamla instrumentet hamnat i nya, kärleksfulla händer. Den ska bli restaurerad och spelbar igen. Av bara farten fick jag lära mig att fiolers lock och botten ska formas i trä från gran som växt på Alpernas nordsida, medan "sargen" tillverkas i bosnisk lönn. Fascinerande!

Kanske ska en ny Linda Lampenius eller 2000-talets Paganini låta stråken dansa över strängarna när farfars fiol är återuppväckt. Eller så hamnar den i händerna på en ytterst ovillig 10-åring, som hellre vill ägna sig åt dataspel eller möjligen en fotboll. Vilket av alternativen det än blir så gläds jag åt att jag slapp slänga fiolen. Länge leve återvinningen!

Copyright Klimakteriehäxan