Vi som inte har egna vingar, vi får låna andras
– mot avgift. Just den här flygturen är en av mitt livs mest speciella. Resan gick till Longyearbyn på Svalbard och bjöd på upplevelser långt utöver det vanliga. Det var sommar då, midnattssol, små små blommor på marken. Bästa tiden att vara där? Ja, jag tror nästan det. Vintern är väldigt mörk och kall, säger de som provat.
Veckans lördagstema är alltså VINGSLAG och flygbolagsvingar, det är det enda slags vingar jag kommer åt ... Andra vingar hittar du ta genvägen till här:
Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Copyright Klimakteriehäxan
Låter som en mycket spännande bevingad resa!
SvaraRaderaJag har ett mycket mer avspänt förhållande till flygplansvingar sedan jag fick veta att de är själva grunden för flygplanskonstruktionen. Att man liksom trär på flygplanskroppen på vingarna (fråga mig inte hur!) i stället för att – som jag trodde – svetsa fast vingarna på kroppen. Nu får de gärna svaja lite för mig, jag vet att de inte ramlar av i första taget!
Svalbard har funnits inom räckhåll här hos oss hela sommaren. I vår Gula sal i anslutning till caféet har vi haft en fotoutställning om just Svalbard. Välbesökt. Jag borde kanske ta bilder av dessa fotografier med fotografernas bifall nu när utställningen plockas ner och visa dem på min blogg, så behöver du inte ens ta avgiftsbelagda vingar för ett återbesök. :) Intressant vetskap om flygplanskroppen som kläs på vingarna (Karin).
SvaraRaderaSnyggt! Sonen är ofta (?) i Svalbard fast med den där stora båten, som han ser till att håller kursen, även i höststormar vid norska kusten...
SvaraRadera