Tänk att jag lyckades tajma det så bra: igår, först, rensade jag på balkongen. Slog in rosen i skyddande bubbelplast, slängde trötta pelargoner som redan fått sig en frostkyss och såg lite ledsna ut. Fast några blommor fick komma in och hamna i vas, tillsammans med en kvist fjärilslavendel och några campanula-grenar. Både campanulan och lavendeln räknar jag med att återse till våren, de brukar övervintra utan särskild omvårdnad.
Det blev i alla fall en söt liten bukett på köksbordet. Men egentligen är vasen den står i mer intressant. Jag köpte den i Stockholms Stadsmissions butik härom dagen. Blicken fastnade, jag kollade prislappen och slog till. Bredvid prislappen satt upplysningen att denna vas var designad av Lisa Larson, som en del i serien Quartette, gjord av finska Arabia (vanligtvis samarbetar LL med svenska Gustavsberg).
Lisa Larson är ett av svensk designs stora namn från 1900-talet och en av de mest produktiva formgivarna. Vi är många som gillar henne, hennes adventsbarn, världens barn, tanterna med stora rumpor, katter, lejon, rävar. Det betyder också att det hon satt sitt namn på numera har samlarvärde och priserna stiger hela tiden, verkar det som.
En gång för många år sedan när min systerdotter fyllde år, kanske tio, fick hon Pippi Långstrump av mig i Lisa Larsons keramikversion. För fin för barnens rum, avgjordes det. Pippi hamnade på "skrythylla" tillsammans med andra värdefulla ting. Där stod hon i säkert tre decennier. Tills jag av en händelse såg att en likadan hade sålts för 8000 kronor på auktion.
Berättade om den hejdlösa värdestegringen (vet förstås inte vad jag en gång betalade men definitivt inte en tusenlapp, snarare nån hundring) och sa att om hon skulle ha större glädje av pengarna än porslinsfiguren kunde det vara läge att slå till. Hon höll med.
Jaha, och vad hände sedan? Jo det ska jag berätta.
Nästa gång huset städades och dammtrasan togs fram föll Pippi Långstrump huvudstupa i golvet. Bitarna kunde samlas ihop och limmas, men tusenlapparna försvann direkt. Den skulle kanske gå att sälja ändå, men för en bråkdel av vad en hel Pippi var värd.
Nu ser jag att samma figur säljs för 12 000 kronor, och inte ens det är kanske rekord. Systerdottern har, lustigt nog, utvecklats till Lisa Larson-samlare och grämer sig oavbrutet över Pippis öde. Jakten på auktionssajter och antikmässor pågår. Allt Lisa Larson gjort blir bara dyrare och dyrare.Utom då vaserna som heter Quartette!
Tjugo kronor, designernamnet till trots, kostade den som nu fylls av balkongens sista blommor för året.
Ett designfynd, skulle jag vilja påstå, väl värd en Astrid (ja hon har ju ersatt Selma nu). När börjar värdestegringen? OK, jag struntar i det och väljer att vara glad ändå.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag har alltid gillat Lisa Larssons figurer och är särskilt förtjust i hennes damer. Vaserna kände jag däremot inte till. Visst är det kul att äga något som bara blir mer och mer värdefullt, men jag tror det skulle vara svårt att släppa det från sig. Ha en trevlig söndag.
SvaraRaderajag lyckades också ta in den fint blommande pelargonen.
SvaraRadera(verkligen synd om Pippin... man ska städa med måtta. Men du gjorde fint vasfynd)
SvaraRaderaIbland har man tur! Både att du hann rädda undan en del blommor. Och att du hittade vasen. Vad synd på Pippi - och när hon precis fått veta att den var dyrbar. Jag har två figurer, kanske skulle kolla upp dem. / Britt
SvaraRadera