Skål och tack!

Har inte en aning om vem som designat den. Inte var den är gjord. Inte om den var dyr eller billig en gång. Inte om den "borde" betraktas som skräp heller. Strunt samma.
För min del betraktar jag den som ett fynd. Ett kanonkap, helt enkelt!

Knappt hann min blick fastna på skålen förrän jag var fast för att köpa den. Så originell, så snygg i sin enkelhet! Ganska användbar också, om än inte för ruccolasallad precis. Ni vet hur förälskelse kan slå till ... Jag högg dyrgripen rädd att någon annan skulle komma före, fast den risken var i princip obefintlig: bara jag bevärdigade denna skapelse en blick. Det var inte trångt mellan kunderna i affären heller.

Så vände jag på den för att bli informerad: om ursprung, förstås, och om priset, självklart. Min kärlek var beredd på det värsta; det kunde ju vara en dyrgrip? Och ja, där stod det, i svart på vitt på en liten klisterlapp: 50 kronor.

Glad gick jag till kassan. Sände en tacksamhetens tanke till den som tröttnat på en vit keramikskål med hål i sidorna och därför valt att skänka den till Frälsningsarméns andrahandsbutik Myrorna på Hornsgatan i Stockholm.

Men det skulle fortfarande roa mig att veta vem som skapat mitt hittills helt anonyma superfynd. Miljövänlig återvinning när den är som bäst!
Skål och tack!

Copyright Klimakteriehäxan