Tisdagstema HEMMA

Det var inte så ofta alla sju barnen var hemma samtidigt. Den äldste redan etablerad som lanthandlare, de andra fyra sönerna unga vuxna på väg i olika riktningar. En for till USA och blev kvar där. En klev in i möbelbranschen, med eget snickeri. En hamnade i utkanten av Stockholm och där stannade han, även om han bytte förort. Den yngste övertog så småningom gården.

Men småflickorna bodde förstås kvar. Och tyckte att det var enormt roligt när storebrorsorna hade vägarna förbi. Det kunde betyda presenter: en bok, till exempel, en eftertraktad vara i en enkel bondefamilj på landet. I stallet fanns en häst, i ladugården några kor. I trädgården potatis, äppelträd och vinbärsbuskar.

Ingen lyxliv alltså. Mat på bordet och kläder på kroppen ändå. Liksom gott om frisk luft, ett rent tjärn att simma i, skog med bär och svamp och i rummet till vänster innanför verandan den enda riktigt pålitliga inkomstkällan: telefonväxeln. Den var dagligen bemannad av någon som kopplade samman pratsugna, ordnade rikssamtal, tog emot telegram.
Döttrarna fick tidigt lära sig hur man hanterade knappar och proppar i den där växeln.

Vem som hade kamera har jag inte en aning om, men tillfället när alla "ungarna" gick att samla på en enda bild fick inte missas. Resultatet ser ni ovan. Fotot bör ha tagits på senare hälften av 1920-talet.
Den minsta flickan på bilden skulle så småningom bli min mamma.

Och även jag hann prova på, om än mest på lek, hur det var att "sitta i växeln" innan den las ner, de tvåsiffriga telefonnumren blev femsiffriga och kontakterna automatiserade.
Idag kan Televerkets gamla växelbord beundras på museum och fast telefoni är snart musealt även det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema denna vecka är alltså HEMMA och du hittar hem till många fler om du tar den här vägen!