Den som gräver i sina lådor och gömmor hittar ibland saker som fullständigt fallit i glömska.
Det är det som hänt när vi nu har ett nytt konstverk på väggen i vardagsrummet. Nytt, förresten, det är väl ett väldigt relativt begrepp.
Mer än trettio år har gått sedan jag köpte den broderade järnvägsstationen på handarbetskollektivet Macul i Chiles huvudstad Santiago.
När affären var avslutad antar jag att jag vek ihop tyget, tryckte ner det i resväskan – och sedan? Ja nu hittade jag det färgsprakande mästerverket längst in på en garderobshylla där jag uppenbarligen inte rört något på väldigt lång tid.
Ett glatt återseende, måste jag ändå kalla det. Felipita Gutierrez har broderat, det sitter en textad tyglapp med hennes namn på baksidan. Stationshuset på den 55x75 cm stora bilden är försett med balkong, där finns en kontorsdel och naturligtvis biljettförsäljning. Hur bekvämt det där tåget kan tänkas vara låter jag vara osagt. Lite rundare hjul skulle kanske underlätta färden?
Resan går i alla fall så att passagerarna ser Andernas snötäckta toppar. Solen gassar över alltihop. Vart är de på väg? Vet inte. Men de är i alla fall på spåret. Och jag skulle gärna hänga med.
Copyright Klimakteriehäxan
Klicka på bilden så ser du broderiet större - det är det värt!
Läcker, förstår att den hamnar på väggen.
SvaraRaderaHannele - man blir ju glad av att titta på den, eller hur?
SvaraRaderaAbsolut en humörhöjare!
SvaraRadera