Povel får komma "hem" igen

Tio år efter sin död kommer Povel Ramel tillbaka till Stockholm, närmare bestämt till Brunkebergs torg där hans (och Felix Alvos) Ideon-teater låg. Där spelade man Knäppupp-revyer innan de drog ut på landsomfattande turnéer i det stora tältet som gick under namnet Blåstället.

Eftersom jag hade lyckan att födas av tidigt Povel-frälsta föräldrar har jag sett de där revyerna från parkettplats, om inte alla ända från starten så i alla fall de flesta. Hade man inte någon barnvakt tog man ungen med sig – tack och lov!

Även till Ideon kom vi. Minns när Povel och Beppe Wolgers på scenen gestaltade sin skrivartid på Rivieran med minimala kunskaper i franska. De gjorde pantomim, bland annat föreställande löskokt ägg (som de ville beställa till frukost). Två herrar lät underhudsfettet dallra och kinderna skakade. Jag skrattade så tårarna rann! Det var jag förstås inte ensam om. Och ju mer publiken skrattade, ju mer dallrade aktörerna!

När Ideon försvunnit 1968 bytte det där torget skepnad. På senare tid har det varit rätt anonymt, med hotellentré, Riksbanken och en bakväg in i stora Gallerian, enligt ryktet flitigt använd som flyktväg av snabba snattare ...

Men nu ska det alltså bli ändring på det. Och någon gång nästa år intar Povel sin plats på torget, som påstås bli ett ställe för uteserveringar, kultur och levande evenemang. Lite piano, kanske? Nästan som hemma?
Det låter väl som om han skulle kunna trivas i den inramningen. Lagom uppknäppt.
Välkommen, Povel!

Copyright Klimakteriehäxan