Hyllfylla

Det finns en sak som jag tror att de flesta bokvänner har gemensamt: bokhyllan är full. Nej, den är inte full, den är till bristningsgränsen fylld av volymer som till sist tryckts in i något som mest liknar desperation: en liten roman eller tunn diktsamling till MÅSTE få plats!

Åtminstone är det så hemma hos mig. Ändå älskar jag att äga böcker och kan inte låta bli att köpa fler. Men då brukar jag åtminstone vänta på pocketupplagan. Den tar mindre plats i hyllan och är lättare att ligga och läsa, utan att näsan krossas om man råkar somna.

"Hett i hyllan" är en uppmaning från Monika att bekänna vilka hyllvärmare vi har (och gärna göra det på en torsdag!).
Jag har många, på tok för många. Några har jag börjat men tagit paus i. Frågan är om den pausen någonsin får ett slut? Osäkert.

Men på den där heta hyllan, som om man tänker på ett lite annat sätt också skulle kunna framställas som iskall, står exempelvis några "måste-läsas"-böcker: "Madame Bovary". Ett par Jane Austen-titlar. Inköp från London, där jag verkligen inte varit på länge: Stephen Frys "The Fry Chronicles", säkert både roande och tänkvärd. Och varför öppnar jag aldrig Merethe Lindströms "Dagar i tystnadens historia"? Den fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för.

När det gäller Steve Sem-Sandbergs "De fattiga i Łódź" vet jag exakt vad som hindrat mig. Den är på nästan 600 sidor. Dagens författare skriver alldeles för ofta alldeles för långt, förlagen verkar inte våga plocka fram rödpennan!

Om jag fortsätter studera de inklämda bokryggarna i hyllan blir jag deprimerad, så jag nämner inga fler olästa historier nu. Fast en sak är klar: jag har läsning livet ut, utan att köpa en endaste liten mager pocket till.

Copyright Klimakteriehäxan