Barnet tittar upp i trädet som hon just lärt sig namnet på: näsduksträd. Och visst, de vita "näsdukarna" hänger ju där, riktigt många är de.
Självklart är det en bra fråga! Jo, kanske skulle det gå att putsa näsan med dem. Lite försiktigt då, ingen störtskur av snor skulle den sortens näsduk tåla. Men ett riktigt säkert svar gick inte att åstadkomma. Människorna på marken med de beundrande blickarna upp i trädkronan räcker ju inte en enda av de där näsdukarna.
Mamman letar upp en pappersnäsduk åt flickan.
-Va? Nä men jag är inte snuvig!
Äsch. Pappersnäsduken försvinner i handväskan igen och trädet med de vita "lapparna" har snart blommat över. Och barnet upptäcker nya härligheter i den nya sommaren.
Själv har jag alltså avlagt mitt "traditionella" besök vid det där trädet, ungefär 40 år gammalt, i Eriksdalslundens koloniområde, jag går dit med kameran varje år ... Det lär finnas ett näsduksträd till i Stockholm men jag vet inte var. Kanske i Bergianska trädgården? Vet du?
Fint.
SvaraRaderaDet finns så många fantastiska växter.
SvaraRaderaJaha, då kom jag på att jag glömt att titta till vårt näsduksträd. Undrar om det inte blommat klart redan. Ja, för även i lilla Eslöv har vi ett fint näsduksträd. Och även ett tulpanträd. :)
SvaraRaderaFint du fångat näsdukarna.
mitt näsduksträd är bara drygt en meter
SvaraRadera(tulpanträdet är högre)
SvaraRaderaoj...vilket häftigt träd ...det har jag aldrig sett
SvaraRaderaDet var ett synnerligen träffande namn! Coolt.
SvaraRadera