Konst att se ner på

Ofta påpekas det att vi tittar ner i marken för mycket. Vi håller ögonen på trottaren eller vägen för att inte kliva snett eller trampa på något olämpligt. Därmed, säger förståsigpåaren, missar vi garanterat intressanta saker att titta på i ögonhöjd eller ända upp i himlen.

Men ibland kan det löna sig att stirra på den där markplätten där fötterna ska sättas ner. För den som har blicken fäst i trädkronor och på taknockar ser absolut inte de små konstverken på stenfoten längs kajen på Reimersholme. Och det är ju synd!

De är helt anonyma, de där bilderna. Någon har i alla fall tagit sig dit, medfört färg och pensel, troligen också färdiga schabloner som man bara fyller i. Det ger oss fotvandrare en atletisk cyklist att titta på. Jag hittar också en kaktus i kruka och något som leder tankarna till bibelns tre vise män: en kamelkaravan i månsken på det som måste vara sanddyner.

Kanske är det graffiti, men en lågmäld form av det i så fall. Total avsaknad av "taggar", inget kludd utan tvärtom ett väldigt kontrollerat hanterande av färg. Fler bilder än de jag upptäckt finns förmodligen.

Det skulle vara kul att veta mer. Vem som ligger bakom, hur vederbörande tänker, vad avsikten är. Om meningen bara är att roa mig på min promenad har experimentet hur som helst lyckats!
Det här är alltså konst vi med gott samvete kan se ner på ...

Copyright Klimakteriehäxan