Möjligheten att göra fynd har en enorm dragningskraft. Något man behöver, eller mera troligt faktiskt inte alls behöver, kan föras hem i triumf: så billigt! så snyggt! så perfekt! Det har också konstaterats att den som verkligen hittar det hett eftertraktade upplever samma lyckokänsla som den jägare som just lagt ner ett stort villebråd.
Dock finns i det där utbudet av prylar från dödsbon, utrensningar och andra överskottslager en sorts artikel som i princip ingen köper. En gång absolut nödvändiga artiklar som skulle finnas i brudkistan, i väntan på ett nybildat hem. Broderade, stickade, virkade, vävda produkter som det tagit många timmar att slutföra.
Så börjar min senaste krönika på sajten News55. Du läser hela texten här! Kul om du kommenterar. Och naturligtvis roligt om du vill dela vidare!
Copyright Klimakteriehäxan
(men om en man stickar så blir det värdefullt, typ Kaffe Fasett)
SvaraRaderamen det finns mycket fint som kunniga återvinner; gör fina kuddar och annat av broderier och små virkade dukar.
SvaraRadera(tovad konfekt: http://hanneleshisingen.blogspot.se
SvaraRaderaAtt sticka sockar var ett av alla måsten, när jag gick i syslöjden. Min mamma, mormor och farmor var vansinnigt duktiga och så klart trodde jag, att jag också var det. Att få två sockar likadana var dock inte så lätt som jag inbillade mig. Efter att ha repat upp 'tusen gånger' fick det till slut duga. Jag bestämde mig att aldrig mer sticka sockar.
SvaraRaderaMen man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Nu - 60 år senare - ligger det ett garnnystan, en raggsocksbeskrivning och ett paket med fem strumpstickor och väntar ... och väntar ... på en regnig dag ... då ska jag ...
leve gamla broderier:
SvaraRaderahttp://hannelesparadis.blogspot.se/2013/01/broderat.html
Maskrosduken är verkligen fin!
SvaraRaderaUlla - sockarna från slöjden är ett evigt trauma!!!
SvaraRaderaHannele - visst är maskrosorna (Clara Waever) underbara!