På porslinsmuseum

Nyligen besökte jag porslinsmuseet i Gustavsberg. Det var Stig Lindberg som drog mig dit, men inte bara hans produkter var värda att titta på.
Plötsligt stod jag öga mot öga med en matservis i blått och vitt: Willow, tillverkad på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Det där visar sig vara ett otroligt vanligt mönster som kopierats både här och där, efter en kinesisk förlaga. Också den svenska varianten lär vara väl spridd. Den har i alla fall tagit sig ända in i mitt köksskåp, arvegods som jag tror kommer från min farmor och farfar. Man äter gärna på dem, de diskas i maskin och jag sätter utan att tveka in dem i mikrougnen även om en sådan inte ens var påtänkt när tallrikarna tillverkades ... särskilt värdefulla är de nog ändå inte.

Men jag har fler porslinsföremål som platsar på museum, i alla fall mitt eget personliga. En dag för ganska länge sedan – det var den 16e oktober 1992 – var vi på utflykt till Gustavsberg. Där finns en hörna i vilken man kan måla sitt eget mönster på porslin.

Två glada tallrikar kunde vi hämta hem efter bränningen. Om Willow är vanligt så är i alla fall de här två unika! Och inte heller till salu. Rena rama museiföremålen. Vinnare i designklassen. Nästan så att man får lust att hojta "släng dig i väggen Stig Lindberg" ... men de tävlar inte i riktigt samma gren ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan