Har du plastbantat?

Metall, trä, plast, bambu ...

Visst har jag bantat. Inte en gång, utan flera eller, handen på hjärtat, jag har försökt rätt många gånger. Utan större framgång.
Men alla eller nästan alla har väl bantat någon gång i livet?
Nu är det dags igen. För alla, utan undantag.
Dags att plastbanta, nämligen.

Det är det där med vår miljö, ni vet. Den som vi borde vara räddare om, behandla försiktigare, skona från vårt avfall och i möjligaste mån minska vår negativa påverkan på. Inte enkelt, det vet vi alla som försökt och försöker. Och eftersom det är så svårt att lyckas fullt ut får man vara glad över att lite är bättre än inget.

Det är nu bantningen kommer in, plastbantningen. Vi lever i en ständigt färdigförpackad värld. Minsta korv ligger inbakad i plast, köper du ost över disk viras den ofelbart in i plast innan du kan lägga ner den i varuvagnen och trots att de gula lökarna och blomkålen inte är ett skvatt smutsiga stoppar folk ner dem i plastpåsar innan de tar grönsakerna med till kassan. Där betalar man också glatt ett par kronor för stora (plast)kassar att bära hem varorna i.

Inte bara matbutiken öser plastförpackningar över oss. Underkläder, lakan, elartiklar, ja till och med tidningar förses med ett extra plastskal, trots att kravet på superhygien knappast gäller den sortens produkter.

Som konsument kan man inte göra jättemycket i butiken, mer än att ta sitt blomkålshuvud utan omgivande påse och hålla utkik efter varor som inte redan plastats in. Väl hemma gäller det att sopsortera och gå iväg till återvinningen. En del påsar kan användas igen, förstås, med Frakta från Ikea som föregångsmodell. Och man har med fördel tygpåse som kan bli flera år gammal.

Men vi kan jaga plast på fler sätt. Det är smart att använda färre plastredskap i köket, de kan ersättas med prylar i trä, bambu och metall. Fast då är det egentligen bambu som "gäller", ett material relativt enkelt att förnya och det räcker till både människor och pandor.

Ändå är det inte alldeles lätt att uppträda konsekvent i sådana här sammanhang. Eller vad ska man säga om min bekant, som just fått upp ögonen för detta med att ersätta plasten i köket. Jo, hon slängde alltihop det gamla ... fast det säkert hade kunnat användas i ytterligare ett antal år. Att göra rätt i konsumtionssamhället är verkligen inte självklart. Hur man än vänder sig har man ändan bak, så att säga. Med eller utan plast.

Copyright Klimakteriehäxan