Berätta om den bästa bok ni läst eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen.
Så löd påbudet från Lyran i fredags och jag är sen på den bollen också.
Men oj så mycket man läst om Förintelsen! Jag tror att de första skildringarna som kan ha hamnat i mina händer var skrivna av Leon Uris. Jag tänker på "Mila 18", som utspelade sig mest i Warszawas ghetto (om jag nu minns rätt). Jag var verkligen inte gammal, läste nog texten som någon sorts spännande kriminalhistoria utan att riktigt förstå allvaret, att det faktiskt hade hänt på riktigt om än Uris hade gett det sin egen inramning.
Leon Uris, som var av judisk börd, blev också kritiserad för att ha tagit genvägar som passade hans historia, men faktum är att han gjorde omfattande research och bakgrundsintervjuer innan han skrev. Ändå vet jag inte om jag skulle våga mig på en omläsning ...
Anne Franks dagbok blev ju ett måste, och sedan (på 90-talet) fick två andra unga flickor liv genom Annika Thors serie som började med "En ö i havet", alla fyra delarna väldigt läsvärda. De judiska flickorna hamnade på svenska Västkusten medan föräldrarna satt fast i Wien. Det kallas för ungdomsböcker men är utmärkt läsning också för alldeles fullvuxna.
Sedan har böckerna om Förintelsen blivit väldigt många, stundtals så att jag känt att jag kanske inte orkar en enda till, i alla fall inte på väldigt länge.
Men eftersom det nu handlar om att välja en bok eller film väljer jag en historia som bara har ett par år på nacken: "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. Tror inte att jag innan jag läste den hade fattat hur många romer som drabbats. Nu vet jag. Och ryser, igen, över de obegripliga grymheter som utspelade sig.
Om jag ska välja en film också blir det en som bygger på en bok: "The Reader" (Högläsaren) av Bernhard Schlink. Utspelar sig efter krigsslutet, ger ett helt eget perspektiv!
Egentligen passar omdömet "bäst" inte alls in i sammanhanget, men vi vet ju vad vi menar! Via Lyran ser du andra rekommendationer. Kanske hittar du något nytt du bara MÅSTE läsa?
Copyright Klimakteriehäxan
Det verkar som om vi började med samma böcker, du och jag - fast min första Uris var Exodus, jag var väl 12 år när jag höll ett föredrag om boken. Eller rättare sagt jag valde just den delen som handlade om en ung pojke i Warszawas ghetto, som bara den var som en normal bok, i omfång.
SvaraRaderaLika viktiga var Margot Benary-Isberts böcker om efterkrigstiden, som fick mig att inse att eländet var inte slut bara för att kriget var över.
http://bastmattan.blogspot.se/2014/07/lasvart.html
Margaretha
lyssnat på Axelsson men inte läst boken.
SvaraRaderaMånga intressanta titlar här, även jag tog upp Majgull Axelssons fantastiska roman. The Reader är en vacker film. Leon Uris är ett namn jag känner igen men har aldrig läst något av honom.
SvaraRaderaMargaretha - klokt konstaterat: eländet var verkligen inte över för att kriget tog slut.
SvaraRaderaHannele - läs den.
Helen B - törs inte gå i god för att Uris håller än!