Men man kan också välja att se det som konst. Gratis konst.
För programbladet som delades ut till alla besökare på Lars Lerins eget "museum" Sandgrund i Karlstad i somras har nu fått en ram och hänger i vår trappuppgång.
Jag har tagit för vana att förse väggarna där ute med bilder som piggar upp den annars sterila och tråkiga miljön med tre lägenhetsdörrar, en dörr till trappan och dubbla hissdörrar. Men sedan några rara kort med motiv av Lena Linderholm, i billigast tänkbara ramar, försvann därifrån (läs: stals) ligger jag lågt och ser till att det som kommer upp på de annars tomma ytorna är, i ekonomiska termer, värdelösa saker. Men ändå en fröjd för ögat.
Det hindrar ju inte att det faktiskt är konst fast den inte kostar något. Som i det här fallet: en alldeles äkta Lerin ... och råkar jag inspirera någon att besöka Sandgrund har jag ju gjort en god gärning, eftersom det är en upplevelse att gå runt bland hans fantastiska tavlor där. Den snöiga björkbacken finns exempelvis att beskåda, fast då är den utan tryckta röda bokstäver, förstås!
Copyright Klimakteriehäxan
Tänk att folk har svårt att låta saker få vara ifred. Eller så var det någon sur portvakt/ordförande/tant/gubbe som tyckte att "så där ska man minsann inte göra! Skräpa ned väggarna på det där sättet!"
SvaraRaderaFin bild var det, hoppas nu den får vara ifred.
läckert, så gör jag också - fast bokhyllorna stjäl väggplats.
SvaraRaderaEmma - mina bilder har fått vara kvar alltsedan dess. Har ingen misstänkt för brottet heller ...
SvaraRaderaHannele - jag har alltid hävdat att en affisch minsann kan vara lika fin som en ädel oljemålning.
där håller jag med dej, hos mej finns inte mycket äkta - utom barnens konstverk ♥
SvaraRadera