 |
| Pappa som student på köpmanskolan i Katrineholm på tidiga 40-talet. |
Min pappa skulle ha fyllt 100, men i själva verket dog han bara några veckor efter sin 59-årsdag. Alldeles för tidigt, naturligtvis, och det var oväntat också, även om han hade haft en del problem med hjärtat.
Men så där är det. En dag i januari kan allt ställas på huvudet. Jularna som kommer därefter blir annorlunda, förändras när världen och vår omgivning förändras.
Jag tyckte alltid så synd om pappa som hade födelsedag på julafton: det blev ju aldrig något riktigt födelsedagsfirande som vi andra skämdes bort med!
Ändå fick han tårta och något paket redan på morgonen, och förmodligen hade han själv accepterat faktum ganska tidigt. Gillade alltså läget och deltog i julandet utan sura miner – hur det var när han själv var barn vet jag förstås inte. Något syskon att vara avundsjuk på (eller att bli retad av) hade han inte.
De där jultårtorna försvann förstås med honom. Fast jag hade verkligen unnat min pappa många fler, både tårtor och år. Naturligtvis tänker jag lite extra på honom varje julafton. Och jag har fortsatt att känna sympati för alla de som fötts på Eva-dagen, för åtminstone så länge man är liten är jag säker om att det känns väldigt orättvist!
Copyright Klimakteriehäxan
vilket fint foto
SvaraRaderaSonen var väntad den 18 december och ju närmare julafton vi kom, desto nervösare blev jag för jag ville verkligen inte att han skulle dela sin dag med julafton.
SvaraRaderaHan slapp det. Han har alltid varit lite lat och bekväm så han höll ut in i det längsta där i magen och tyckte på nyårsdagen att det var dags, dagen innan det hade blivit igångsättning.
Att fylla på nyårsdagen har sina sidor det med. Ingen som orkar gå upp och sjunga, alla är trötta. Men det är ju liksom bara att gilla läget. Och det hade kunnat vara värre, det hade kunnat vara julafton.
Emma - verkligen bra jobbat! Tror att nyårsdagen är långt bättre som födelsedatum än julafton!
SvaraRaderaHannele - ja väldigt bra bild faktiskt. Ett fynd i en låda.
SvaraRadera