Före och efter – med eller utan?

Bara dagar kvar nu. Sedan: ett tänkt crescendo, efter advent, julkonserter, julbord, sista klapparna, glöggen med grannarna, de kompletterande matinköpen.
Blir det en god jul?

Ja det beror naturligtvis på förväntningarna. Kanske en helg i gemenskap med familj och goda vänner, eller räcker det med ett utökat tv-utbud? Ska vi sjunga julpsalmer i kyrkbänken på julottan eller tillsammans med kören i radiogudstjänsten? Eller svära ve och förbannelse över hur mycket disk jullunchen genererade?

För att redan på juldagen kolla in de första reapriserna och ta fram de noggrant undanlagda kvittona på presenter som av en eller annan anledning ska bytas.

Själva idén med de där överraskningarna i vackert papper med rosetter och rim vattnas ur med åren. När ungarna var små var det hur kul som helst att leta prylar och sedan njuta av deras förtjusning när paketets nyss superhemliga innehåll avslöjats medan granen och knäcken doftade ikapp.

Men när familjens samtliga medlemmar är vuxna blir det av nödvändighet svårare: ingen behöver egentligen något. Det är svårt att komma på det som är både oväntat och riktigt välkommet. Ändå håller jag envist fast vid traditionen. Nog är det fint att få ge (och för all del också få) en liten gåva innan det är dags för lutfisk och revbensspjäll – eller om det nu skulle råka bli hummer ...

Visst har jag mer än en gång tänkt att man borde strunta i alltihop, låsa ytterdörren och flyga till ett hotell med sol, bad och mat som andra lagat. Ingen gran, inga klappar, inte en massa levande ljus eller halmhjärta på porten.
Fast jag inser också att den som skulle sakna det mest, det är jag själv.

Copyright Klimakteriehäxan