Stereotypa typer

Ibland är Bokbloggsjerkan, återkommande bloggutmaning på fredagarna, lättare att besvara. I dag är en sådan dag. Annika undrar:
Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Ja, jag vet vad jag tycker om stereotyper. Om stereotyper tycker jag inte.

Det finns några som ständigt återkommer och som får mig att slå ihop en boks pärmar innan den är färdigläst.
Ta den typiske svenske polisen! Trassligt kärleksliv, parat med tveksam distans till alkohol, vilket kan balanseras med något udda och oväntat kulturellt intresse, som opera. Tack men nej tack.

Mannen i vitt spelade länge en huvudroll i många kärleksromaner. En tråkig typ som ändå alla sjuksköterskor svärmade för. Sjuksköterskorna var i sin tur utan undantag söta, med perfekta lockar och stora ögon, så där som de tecknades i "Hjärtebiblioteket" om någon minns den sortens storsäljare. Tack men nej tack.

Svårartad barndom på Irland har jag också fått nog av. Mamma sliter i köket, pappa tjänar nästan inga pengar och de han får spenderar han på sig själv och puben, där han sitter innan han kommer hem och slår sin fru. Barnen har trasiga kläder, är alltid hungriga och får dessutom försöka köpa mjölk och bröd på krita i närmaste butik där de redan är skyldiga för mycket pengar. Tack men nej tack.

Sedan finns det säkert tillfällen när en medveten generalisering funkar och blir rolig. Fast jag kommer inte på någon ...
Vad tycker andra? Svaren finns här.

Copyright Klimakteriehäxan