Nu när Gösta Ekman lämnat jordelivet drar jag mig till minnes en av mina roligaste kvällar under ett av familjens (ganska många) besök hos släkten i Stockholm. Året var 1964 och jag gick på Chinateatern med kompisar och såg Hasseåtages revy "Gula Hund". Våra platser fanns högt upp, långt från scenen, men det gjorde inget.
Så kom sketchen "Hos doktorn" när Birgitta Andersson kommer med sin man Gösta Ekman som troligen drabbats av en då för allmänheten helt okänd sjukdom, numera känd som "Tourettes syndrom". Gösta sitter och säger "pitt" oavbrutet, går inte att få tyst på.
Jag och alla andra skrattade så vi grät. Men för mig blev det ännu roligare långt senare, när jag plötsligt och antagligen sist av alla, fattade att det lilla ordet på fyra bokstäver var "oanständigt". Det hade jag inte en aning om. Jag skulle ha skrattat lika mycket om han sagt "tonk" eller "purk" eller nåt.
Hemma i Värmland sa ingen i min närhet, nånsin, "pitt" ... inte "snopp" heller om någon undrar, det ordet kom också långt senare.
När jag nu ser om scenen förvånas jag över att den bara är en och halv minut lång! Men det räckte för att få oss att skratta hysteriskt. Skrattar förstås nu också när jag ser om den! Pitt på er allihop, men allra mest på dig Gösta!
Copyright Klimakteriehäxan (och AB Svenska Ord förstås)
Jag minns när jag såg den på tv. Jag hade heller ingen aning om att det är en sjukdom som finns. Men jag har bara haft en elev med den diagnosen.
SvaraRaderaNär jag var ung och jobbade i Bayern, fanns en kille som hette Peter och kallades för Pitt. Jag klarade aldrig att kalla honom det.
För att nu inte tala om att Storbritannien har haft två premiärministrar som hetat Pitt i efternamn!
SvaraRaderakanske fungerar det än? (fula ord på andra språk är intressant, en mardröm för reklammakare)
SvaraRaderaP.S.
Gösta gav mej boktips vid Götaplatsens antikvariat.
P.P.S.
SvaraRaderaungersk Picksalami äter vi ofta