Tjejmiddag med feg meny

Bokbloggsjerka igen. Annika vill att vi ska avsluta den mening hon påbörjat så här:
Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag ...

Ja vilka figurer skulle det bli som skulle slå sig ner vid mitt middagsbord? Jag skulle duka det så tilltalande jag någonsin kan – faktum är att det jag lyckades bäst med i det så kallade skolköket, det var att duka fint. Det jag bakade blev vidbränt och maträtterna är inget jag vill minnas, eller sparat recepten till.

Jag kan tänka mig att skicka inbjudan till de fyra fruarna Hemingway som jag just läst om i Naomi Woods bok "Mrs Hemingway". Favoriter? Nja. Men intressanta. På placeringskorten står det alltså Hadley, Fife, Martha och Mary. Damerna har råkats IRL men nu skulle jag få chansen att lyssna till konversationen, som borde bli av det mera spännande slaget! Vilken tjejmiddag!

Oavsett vilka gästerna är måste jag väl ändå bereda mat som jag inte kan misslyckas med. Det betyder färska svenska räkor till förrätt, rostat bröd till och en klick (färdigköpt) aioli för den som prompt vill ha det (inte jag, dock).

Huvudrätt? Tänk om damerna gått och blivit vegetarianer? Ernest jagade ju och det han sköt det åt de. Jag tänkte köpa biffar som ser lovande ut, att servera med potatisgratäng. För all del, det har hänt en gång. Grönsaksälskaren åt av gratängen och den blandade färska salladen och klagade inte, hon var väluppfostrad. Biffar brukar jag lyckas med. Sås till dem också. Och i salladen gärna något fruktigt inslag, vattenmelon eller granatäppelkärnor. Till det en balsamvinäger som kan förvandla vad som helst till godis!

För säkerhets skull och med tanke på eventuella vegetarianer slänger jag in ett par ostar innan det är dags för desserten. Cambozola är en favorit. Några kex och druvor (och en stilla bön att jag inte drabbats av den sortens vegetarian som inte heller äter mjölkprodukter).

Efterrätt. I mitt liv är det få saker som är enklare: färska jordgubbar, med en bra vaniljglass. Fast ibland slår jag till och gör limoncellomousse efter Anna Bergenströms bok. Alla utan undantag har älskat den hittills. Och den görs klar i förväg.

Det blev alltså en tämligen traditionell måltid, man skulle kunna kalla menyn feg rent av. Visst experimenterar jag gärna och ofta vid spisen, men då får gästerna vara sådana som jag tror kommer tillbaka även om jag misslyckas ... Går det åt pipan kan man ju alltid beställa en pizza! Det äter säkert också fru Hemingway.
Fler middagsmenyer hittar du förhoppningsvis den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan