En trevlig slav i trädgården

Min syster och svåger har en slav. Han kallas Stig och jobbar i trädgården, under vad som måste kallas träliga villkor. Arbetstiderna är från klockan 10 till 18 sex av veckans dagar, söndagarna är lediga. Stig bor i ett eget litet hus bakom villan, där han får vara ostörd och samla kraft inför nästa skift, ladda batterierna helt enkelt. På vintern har han semester.

Egentligen heter han inte Stig, men det blev tilltalsnamnet om man bortsåg från sista bokstaven i StigA. För Stig är, det har ni redan räknat ut, en representant för den moderna landsbygdens modernaste innevånare. Han är en självgående gräsklippare som styrs av nedgrävda ledningar i marken. Och hans chanser att rymma är i det närmaste obefintliga, så som det alltid har varit i slavarnas värld ...

Det är fascinerande hur snabbt de där tekniska nymodigheterna sprider sig. Folk med stora gräsmattor kan till och med tänkas ha två Stig. Vi som eventuellt minns hur grönskan hölls kort av hungriga får, handjagade gräsklippare eller de där motordrivna som skulle ryckas i gång med våldsam kraft, vi önskar oss gärna en egen Stig. Men då gäller det att ha en ganska platt tomt!

Dessutom påstås det att mördarsniglar är rädda för Stig och håller sig undan alldeles frivilligt om han tagits i bruk. Vilket skulle bevisas, helt säkert är det inte.

Copyright Klimakteriehäxan