Inatt hände det igen: Nordkorea avlossade en missil som till sist landade i havet utanför Japan. Vi i den "vanliga" världen har otroligt dålig koll på det där landet, dess ledare, dess politik. Men tydligt är att det spelar roll i världspolitiken: FN:s säkerhetsråd ska sammanträda med anledning av den senaste incidenten. Hotet vilar över oss alla.
Nordkorea har kallats världens mest stängda land. Rätt som det är dyker det upp i nyhetsflödet, aldrig i något positivt sammanhang. Exotiskt är bara förnamnet. Negativt är huvudbudskapet. Hjärntvätt överallt, fortfarande när den tredje Kim (först Kim Il-Sung, sedan Kim Il-Jong och nu Kim Il-Un) regerar.
Men helt klart vet vi för lite om det där landet, som man måste bli lite fascinerad av. Och skrämd, förstås, eftersom de verkar vara beredda att på allvar ta till kärnvapen den dag Kim så önskar.
Tack och lov går det att råda bot på den där okunskapen. Jag är mitt uppe i det, och häpnar ideligen.
Det visar sig att så oerhört lite påminner om livet här hos oss. Statschefen betyder allt. I Nordkorea berättas aldrig en kärlekshistoria. Våldet finns överallt, bestraffningarna får vem som helst att baxna. Folk har avrättats för att de tittat på "fel" film. Avrättningarna är av tradition offentliga. Barn närvarar, för att de måste. Mänsklig empati förefaller utrotad.
Att fly från Nordkorea är inte lätt, men det finns de som lyckats. Jang Jin-Sung är en av dem. Han har beskrivit sin flykt i boken "Käre ledare" som jag just läst. Bitvis en häpnadsväckande historielektion, om maktkamp och manipulation, bitvis en nagelbitare: skulle han lyckas ta sig till Sydkorea? (jo det gjorde han ju förstås, annars hade det aldrig blivit någon bok).
Yeonmi Park, också en flykting, i dag 24 år gammal, såg sin första avrättning vid sju års ålder. Hon har i rader av framträdanden berättat om sitt liv och det har också blivit en bok: "För att kunna leva". Jag har köpt, ska läsa. Boken har resulterat i många tv-framträdanden, bland annat har hon varit gäst i Skavlan. 2009 kom hon till friheten i Sydkorea, 2014 berättade hon sin historia i klippet nedan.
Dessutom kan man på SVT Play just nu se en dokumentär om den nuvarande ledaren, Kim Jong-Un. Jätteintressant! Det är en färsk fransk produktion, Kim Jong-Un blev statschef i december 2011. Väl värt de 58 minuter den pågår!
Summan av kardemumman är att man ska vara djupt och innerligt tacksam för att inte vara född i Nordkorea. För även om den akuta hungersnöden, som var så omfattande att vi till och med fick höra talas om den utanför landets gränser, är över är det uppenbart oändligt långt till ett samhälle där mänskliga rättigheter respekteras och där demokrati förefaller vara något ouppnåeligt.
Copyright Klimakteriehäxan
läst riktigt läskiga böcker därifrån, även hennes, hur barn (!) till "fel" föäldrar straffas, i tedje generation...
SvaraRaderaJa visst häpnar man!
SvaraRaderaJag har sett klippet och blev väldigt berörd av det. Hon är verkligen modig - det måste vara skottpengar på henne från Nordkorea.
SvaraRaderaIngrid
Ja på henne och alla som lyckats ta sig ut! Att gå ut i offentligheten är möjligen en sorts skydd.
SvaraRadera