Vad tycker du om ljudböcker?
Det vill jag ju gärna berätta!
Om ljudböcker tycker jag. Mycket. Vi har haft dem på LP och på kassett, i andra tekniska tidevarv. Skivan med Astrid Lindgrens egen inläsning av "Kajsa Kavat" slet Dottern nästan ut. Det fick jag chansen att berätta för Astrid själv, när man höll presskonferens med henne i anledning av Pippi Långstrumps 50-årsdag.
Jag frågade henne hur hon såg på olika inläsningar av sina berättelser och fru Lindgren svarade, klokt som alltid, ingen kunde låta bli att hålla med:
-Jag tycker nog att jag läser dem bäst själv.
En ljudbok kan förkorta en lång resa i bil eller i flygplan. Ett antal ljudböcker har fått mig att sitta kvar i solstolen när temperaturen sjunkit rejält – jag måste ju höra hur det går, eller hur? För att strax undra varför det underbara tog slut ...
Den första upplevelsen av att lyssna på "vuxenbok" i stället för att läsa själv är nog ungefär 20 år gammal. Jag hade lånat "Harens år" av Arto Paasilinna, kongenialt presenterad av Tomas Laustiola. Vi körde den i bilen efter att ha haft barnkassetter rullande, historier som förvisso även vi föräldrar gillat, fast tionde gången kan det bli lite jobbigt ... Ungarna var trollbundna av den finska skrönan! Och vi vuxna likaså.
-Jag ska bara åka och handla mat, ni vill inte med va? sa jag när kylskåpet i Barndomslandet var tomt.
-Får vi lyssna på boken? ropade de med en mun.
-Om ni vill så, sa jag.
Pang, så satt de på plats i bilen, med bältena på. Dock vill jag peta in en reservation här: alla Paasilinnas böcker är verkligen inte bra, han är gruvligt ojämn!
 |
| Kanske den bok jag lyssnat på flest gånger. Astrid Lindgren läser sin egen "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult". Ett MÅSTE! |
Dock är det inte alltid fallet och jag har vid åtskilliga tillfällen nästan retat ihjäl mig på dåliga inläsningar, med omtagningar som inte klippts bort, med felaktiga uttal, med slarv utan slut.
Om det har jag skrivit en alldeles egen (rätt så ilsken) text som du väldigt gärna får läsa, kommentera och dela vidare. För ljudboken måste vara en bra, kvalitetssäkrad paketering av litteratur! Och vi måste ställa krav på förlagen!
Du hittar den krönikan här!
Copyright Klimakteriehäxan
sonen köpte själv barnskivpr på biblioteket när de såldes ut, skivspelare hittade han på fotbollsloppis för 5 kr, han lyssnade flitigt.
SvaraRadera(min far köpte bara tyska och svenska språkskivor till mej på 1960-talet, hatade dem - i smyg lyssnade jag på Beatels i stället)
SvaraRaderaNär jag var liten så hade jag en del LP-skivor med berättelser. På den tiden gillade jag dem, men nu är jag betydligt mer känslig för ljud och dåliga uppläsare :)
SvaraRaderaMinns att jag också lyssnade på sagor i bilen, på kassett då =) Då var det riktigt mysigt och härligt. Men idag kan jag inte bibehålla fokuset, efter en stund blir att bara brus.
SvaraRaderaJa, i bland blir ju promenaden lite extra lång om man lyssnar på något spännande :)
SvaraRaderaSom barn lyssnade man mycket på ljudböcker. Alldeles självklart Astrid Lindgren men jag minns att jag satt på biblioteket och lyssnade på Tintin, på dagis lyssnade vi på Törnrosa och liknande. Då var ljudböckerna en självklar del. Sedan började jag läsa själv och det är ju sååå mycket bättre! Då kan jag lägga in tolkningen själv. Astrid Lindgrens alster är dock så klart bäst, det är ju trots allt hon som skrivit dem och "vet" hur de ska låta.
SvaraRaderaKan bara komma på att jag lyssnat på en endaste bok för vuxna och det var en radioföljetong med Raymond Chandlers Kvinnan i sjön. Det här var 1985, i alla fall enligt SMDB.
Jag har tänkt jag ska lyssna på fler ljudböcker men det blir aldrig av. Vissa svenska skådespelare avskräcker dessutom.
Kanske måste prova med ljudböcker i bilen åt barnen :)
SvaraRaderaDu påminner mig om att jag faktiskt har lyssnat på ljudböcker. Det var när det fanns en kassettbandspelare i bilen. Först lyssnade jag med barnen, tror att det var grekiska gudasagor som trollband dem. Sedan lyssnade jag på böcker som Juloratoriet och Aprilhäxan när jag hade ett jobb som krävde många timmars bilkörning i veckan. Men som sagt, det var längesedan. Nu är koncentrationen noll.
SvaraRaderaHaha inser att en varit med ett tag när jag läser ditt inlägg. LP-skivor, kassetter etcetera. Jag lyssnar mycket på ljudböcker och ibland blir det cd-böcker, den tillhör nog snart ett annat tidevarv. ;)
SvaraRaderaHåller med er som skriver att vissa uppläsare står man bara inte ut med! Och det har också hänt att jag gett upp efter nån halvtimme. Samt att jag upptäckt att jag sovit en bra stund och då inte brytt mig om att backa ... en tråkig historia som var väldigt tillkrånglad var en norsk bästsäljare av Ingar Johnsrud: Det hemliga brödraskapet i Wien. Hopplös! Men jag sov gott.
SvaraRaderaväldigt trevligt om en kan hitta böcker att lyssna på i bilen som både barn och vuxna har utbyte av
SvaraRaderaNu när jag tänker efter hade jag nog något som kan klassas som ljudbok på kasettband när jag var liten!
SvaraRaderaLyssnade också på sagokassetter som barn, men det hade jag nästan glömt.
SvaraRaderaJag har nog aldrig lyssnat på Astrid Lindgren men kan tänka mig hon var en bra uppläsare.
SvaraRaderaNu blev jag påmind om när jag lyssnade på Astrid Lindgrens texter som liten!
SvaraRaderaJag har nog aldrig lyssnat på ljudböcker i någon form men jag har försökt nu i vuxen ålder. Problemet är att uppläsningen blir på något sätt bara som ett bakgrundsljud och efteråt har jag ingen aning om vad jag hört/lyssnat på.
SvaraRaderaMarie E och alla andra: låna eller köp Astrids "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult". Den är relativt kort och SÅ värd att höra. Astrids röst står för ett stort mervärde.
SvaraRadera