Tänk vad han hade kunnat göra på 30 år ...

Naturligtvis älskade jag honom. Jag också. Han hade odiskutabel dragningskraft på det motsatta könet, det var rösten, det var blicken, ja det var nog hela paketet faktiskt.

Till en början delade jag honom med Ann-Louise Hansson, hon hade ju varit med tillsammans med Fred Åkerström och fått göra den där skivan som blev ett stort genombrott för Cornelis Vreeswijk och hans polare: "Visor och oförskämdheter" som kom ut 1965.

Sedan dess strömmade musiken från honom. Dessutom plockade han upp och hyllade svenska nationalhelgon som Bellman, Taube och Povel Ramel, så holländare han var – det kunde man för övrigt aldrig höra och i hans poesi är det heller ingen diskussion: han behärskade svenska språket bättre än de flesta.

Det blev många skivor i min hylla under åren. Och en livespelning som jag aldrig ska glömma. Cornelis gjorde show på gamla Börsen. "Getinghonung" hette den. Jag och min kompis Anna hade kanonbra platser, ögonkontakt med Stjärnan och njöt av låtar med ett gung som det är få förunnat att kunna framkalla. Vi hade dessutom dubbel vinstlott: överraskningsgäst för kvällen var Monica Zetterlund!
Skivan med samma namn är fortfarande en musikalisk höjdare!

Visst uppstod lite knepiga situationer för Cornelis i livet. Han hamnade till och med i fängelse. Tidningsrubriker berättade att han blivit lurad av en transvestit, om för mycket sprit, för många damer, för lite bekymmer om egna hälsan exempelvis. Han var nyss fyllda 50 när cancern tog honom, gråare, magrare, sliten.

Idag skulle han ha fyllt 80. Tänk vad han hade kunnat göra på de 30 år som togs ifrån honom! Cornelis lämnade ett stort hål på den svenska musikscenen, ett hål som faktiskt ingen kan fylla.

Copyright Klimakteriehäxan