Han skulle ha fått en kram till

Vi blir äldre. Svårt för att inte säga omöjligt att undvika för den som gärna lever vidare. Men ideligen kommer de numera, buden om att vänner och kollegor inte längre finns.
Idag var det dags igen. Bosse Holmström är död. Jag har känt honom sedan 1970, vi har umgåtts en hel del privat, jag har varit på hans bröllop, vi har träffats och haft jättekul, på fester och i andra sammanhang. Senast för ett drygt år sedan.

Visst, han var inte frisk, det visste vi ju. Fast han hade ju överlevt så många andra hot! Den här gången gick det inte längre.
Och jag har än en gång skrivit en minnestext om en kär kompis och arbetskamrat, på News55.
Du minns ju honom också. Efter alla år i svensk television var han ett adelsmärke för goda reportage, för självständig journalistik.

Veckorna efter vårt sista möte blev till månader. Vi skulle ha setts men det blev inte av. Jag hade så gärna gett honom en kram till.
Skjut inte upp det du också, om du har någon som behöver den där extra hälsningen, den varmaste kramen!

Copyright Klimakteriehäxan