Samtida romaner på topplista

Det pågår en sorts ordkrig i bokhyllan. På den ena stridande sidan står klassiker i rader. Sidan som kämpar emot består av nyskrivet, inte sällan obläddrat.

Denna vecka ber Johanna oss som bloggar om böcker att låta klassikerna lämna walk over, till förmån för de färska. Veckans topplista ska innehålla svenska samtida romaner!
Johanna förtydligar: "Med detta avser jag romaner som är skrivna under senare år, men de behöver inte nödvändigtvis utspela sig i vår samtid".

Här krävs lite tankeverksamhet ... egentligen har jag kanske inte läst så många nya svenska böcker?
Jo några, och några som också platsar på en topplista. Men jag bestämmer mig för att hoppa över de "värsta" storsäljarna, GW, Backman, Guillou, Persson Giolito ...
Här min lista i inbördes oprioriterad ordning:

1. "Jag heter inte Mirjam" av Majgull Axelsson. Öppnade mina ögon för att romerna var lika hatade som judarna i Nazi-Tyskland. Ett gripande kvinno/livsöde.

2. "Edward Finnigans upprättelse" som jag tycker är den bästa boken av (alla de bra) Anders Roslund och Börge Hellström skrivit (Börge höll med mig om det när vi stötte ihop en gång). Dock har jag inte läst deras senaste.

#metoo

3. "Sju dagar kvar att leva" är en reportagebok, men man läser den som en roman. Handlar om dödsstraffet i USA ur olika vinklar: den dömdes, domarens, polisens, fångvaktarens, offrens, familjens. Skriven av Carina Bergfeldt, för närvarande Sveriges Televisions korrespondent i Washington DC. Både läs- och tänkvärd.

4. "Fjärilseffekten" av Karin Alvtegen. I huvudrollen en äldre och tämligen ensam kvinna som drabbas av en obotlig sjukdom. Gripande familjedrama som förefaller ha viss verklighetsbakgrund.

5. "Skuggorna" av Katarina Wennstam. En riktig rysare som känns extra aktuell när hashtagen #metoo syns överallt. Här är det kvinnors hämnd som gäller. Otäckt men bra!

Copyright Klimakteriehäxan