Skräckexempel

Varför tycker så många om att bli skrämda? Åker ruskiga berg-och-dal-banor, ser grymma filmer, njuter av att blodet stänker i tv-rutan, riktigt känner hur kniven sjunker in i mordoffret i en otäck bok?
Mitt behov av kill-i-magen har gått över. Undviker exempelvis våldsfilmer, eftersom jag tycker att våldsamheterna i det verkliga livet räcker och blir över.

Alltså handlar det för mig mest om inte bara om att välja, utan också att välja bort när Johannas deckarhörna påbjuder att veckans topplista ska ta upp fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!
De här hamnar på min lista, utan inbördes prioriterad ordning:

1. "Is" (Ice). Gammal Ed McBain som i sin svenska översättning är så gott som oläslig. När det finns så duktiga översättare! Dåligt språk, obefintlig korrekturläsning kan döda vilken berättelse som helst.
2. Mons Kallentoft. Författare som skriver alltför bloddrypande historier. Har bara läst en (hans första: "Midvinterblod") men fler blir det inte.
3. "Lida" av Stephen King. En nagelbitare, en bladvändare, en klassiker.
4. "Oryx & Crake" av Margaret Atwood. Framtidsvision: ytterst få människor finns kvar på jorden. Gillade man "The Handmaid´s Tale" ska man inte missa denna. Två romaner till ingår i en serie.
5. "Pomperipossa". Sagan finns i hur många versioner som helst och den framkallar undantagslöst skräckblandad förtjusning när man läser den med och för barn. Å, den där läskiga näsan ...

Copyright Klimakteriehäxan