tisdag, november 21, 2017

Tack, men nej tack ...

Johanna, hon i deckarhörnan ni vet, bestämmer ämnet för en liten topplista vecka efter vecka. En högst personlig lista med fem "nummer" varje gång. Nu skriver hon så här:
Det är ofta mest fokus på det positiva, böcker som vi gillar och placerar högt på olika typer av listor. Men idag är det dags att plocka fram surkarten i oss alla och lista vilka böcker vi inte gillat hittills i år. Besvikelser, de som inte hållit måttet, eller som direkt bör avrådas ifrån.

Jaha, alltså läge att plocka fram surkarten inom mig ... den finns där, alldeles säkert, fast jag brukar försöka hålla den i schack. Men nog blir en och annan bok man läser en sådan som framkallar reaktionen "tack, men nej tack ...!"

Ellen DeGeneres gillar jag sedan lång tid tillbaka. Därför köpte jag hennes "Seriously … I´m kidding" men det var faktiskt mest en lång gäspning, ett försök att sälja bok på ett känt namn trots att texten absolut inte bar. Fick inte följa med hem från semestern.

"Det hemliga brödraskapet i Wien" av Ingar Jonsrud är en norsk storsäljare och internationell framgång. Jag hade svårt att hänga med, tyckte den inte var spännande nog, bara tillkrånglad.

En gammal trevlig och framgångsrik kollega, Thorleif Håwi, gav ut sina memoarer under titeln "Söndag morgon". Baksidestexten lovade mycket mer än boken levererade, det blev väldigt mycket namedropping på folk i reklamvärlden som inte sa mig ett skvatt.

Och så ska jag sticka ut hakan och knorra om två romaner som praktiskt taget alla höjt till skyarna. Först Linn Ullmanns "De oroliga". Hade inte fått många att engagera sig om det knäppa föräldraparet hetat Inger och Olle Svensson. De utdragna icke-samtalen mellan far och dotter blev närmast pinsamma.

"Mambo i Chinatown" av Jean Kwang läste jag ut bara härom dagen. Jo, den har sin charm, men är alldeles för förutsägbar! Litet plus dock för insikten i hur "amerikanska kineser" kan leva.
Nu ska jag kolla vad andra bloggare ruttnat på när de suttit nedsjunkna i sina läsfåtöljer. Alltid kan jag väl hitta någon titel som bör undvikas!

Copyright Klimakteriehäxan 

15 kommentarer:

  1. Mambo i Chinatown har jag läst och för mig fungerade den perfekt. De andra böckerna i listan känner jag inte till.

    SvaraRadera
  2. Så fin inledning på inlägget, "Johanna, hon i deckarhörnan ni vet". Ungefär som "Gry i Sommarkrysset", eller "Tilde i Nyhetsmorgon". Hoppas att Johanna vill fortsätta med sin topp fem och allt annat bokligt och trevligt som hon håller i :)

    Jag har bara läst en av böckerna du nämner, och det är De oroliga. Av mig fick den 4/5. Jag hade nog faktiskt blivit lika berörd även om det varit helt okända föräldrar till författaren. Det som väckte min nyfikenhet var hur man kombinerar familjeliv med en brinnande passion för sitt arbete. Det blev uppenbart att den komplicerade och på många sätt otrygga uppväxten med två karriärister som föräldrar, som båda två satte arbetet främst, har satt djupa spår hos författaren, Linn Ullmann. Varken Ingmar Bergman eller Liv Ullmann var ju mogna uppgiften som föräldrar. Usch, så hemsk barndom hon hade.

    Linn Ullmann har i mina ögon fortfarande ett tydligt behov av att bearbeta sin uppväxt. Jag blev både ledsen och upprörd av boken. Som när Ingmar Bergman, som inte begrep sig på barn, bokade tid i sin almanacka för så kallade ”sittningar”, då Linn Ullmann och han själv skulle samtala med varandra.

    Eller när Linn som liten flicka nämnde att hon önskade sig en viss stol, då funderade fadern intresserat på hennes kommentar, frågade sedan om det var en metafor för något annat, och blev besviken när hon verkligen bara menat en helt vanlig stol och ingenting mer abstrakt och större än så. En far som tilltalade sin dotter i tredje person; Hur mår min dotter i dag? En far som tyckte att den då vuxna dottern skulle tala norska istället för svenska, därför att hon som vuxen borde tala med en mindre ljus och flickaktig röst, det ansåg han vara mer klädsamt.

    SvaraRadera
  3. Ja jag vet - "Mambo" har folk älskat och Ullmans bok likaså ... så jag visste ju, precis som jag skrev, att jag stack ut hakan ... Noteras bör att jag i alla fall läste ut båda. Håller med Annette om Linn U:s barndom: verkligen inget att avundas!

    SvaraRadera
  4. PS Liv Ullmann måste ha varit lagom glad när hon fick boken i sin hand ...

    SvaraRadera
  5. som tur så har jag inte läst någon av dessa :)

    SvaraRadera
  6. Flera okända, men Mambo in chinatown har jag tänkt läsa men vet inte när jag ska få det till att bli!

    SvaraRadera
  7. Den enda bok jag känner igen är Mambo i Chinatown, är dock nyfiken på den.

    SvaraRadera
  8. gillade Ullman. var faktiskt lite förvånad

    SvaraRadera
  9. Har inte läst någon av dem!

    SvaraRadera
  10. Mambo i Chinatown var en bok helt i min smak.

    SvaraRadera
  11. Inga jag läst, tack för varningarna, har heller inga planer på att läsa dessa. :)

    SvaraRadera
  12. Det hemliga brödraskapet i Wien är jag faktiskt lite nyfiken på, men jag har hört fler tycka som du så den är väl inte direkt högprioriterad. Vad synd att du inte gillade Mambo. Visst är den förutsägbar, men det var inget hinder för mig :)

    SvaraRadera
  13. Intressant att se vilka du inte gillade! ☺️

    SvaraRadera
  14. Ingen jag har läst eller funderat på :)

    SvaraRadera
  15. Jag gillade Mambo, och i den genren har jag inget problem med förutsägbarhet :-)

    SvaraRadera