Me too, sa någon. Och sedan small det till.
Det verkar faktiskt som om det smällde allra högst just i
Sverige. Landet som framgångsrikt jobbat på sitt rykte som jämlikhetens
högborg, men som också låtit tala om sig som landet där flickorna är både
vackra och hyggligt medgörliga.
Den där snygga ytan har just spruckit, på alla möjliga och
omöjliga ledder. För det visar sig att de där vackra flickorna, som säkert
varit medgörliga ibland, verkligen inte är det alltid och med vem som helst.
Problemet kokar ner till ett enkelt litet ord som folk, läs män, har svårt att
förstå. Ordet är NEJ.
Mängden kvinnor som plötsligt började berätta var
överväldigande. Naturligtvis är vi många som upplevt en del tafsande och
vulgära inviter, men grovheten som nu dök upp, från så många håll, var svår att
ta in. Sak samma med antalet vittnesmål om vidrigheter. Misshandel, våldtäkter,
livsfara – mäns kåthet skydde inga medel! Och inte sällan var de utpekade
förövarna välkända, män med makt, män som åtnjöt stor respekt på sina specialområden.
Den som
skrapade lite på historiens patinering hade heller inte svårt att hitta
överträdelser från förr, när herrskap och tjänstefolk hade helt skilda
livsbetingelser, vanor som trots allt verkar ha överlevt åtminstone fläckvis.
Grupp efter grupp samlade in namn under fyndiga #hashtags
och ja, makten märkte det. Kunde inte undgå att märka det, uppropens
undertecknare var snabbt uppe i tiotusentals. Just när man trodde att toppen
var nådd vällde ännu fler vittnesmål in. Politiker och företagsledare såg
plötsligt rädda ut, en och annan karl rensades ut, i takt med att berättelserna
om blod och sperma och terrorisering av kvinnor spreds.
Många av historierna
utspelade sig för länge sedan, men här finns ingen preskriptionstid. Den som
våldförde sig på en flicka för 40 år sedan kan hinnas ikapp av historien i dag,
lika väl som den som gick för långt i november 2017.
Men hur går det med det där ryktet, det som påstått att vi i
Sverige inte behandlar män och kvinnor olika?
Det blir vi tvungna att försöka reparera, bygga upp igen.
Ingen snabb och enkel process, helt klart. Grundstenen måste vara ordet NEJ,
vars innebörd behöver präntas in i alla och envar från första skoldagen och
allt framgent.
Nu har vi ingen jämställdhet att vara stolta över längre. Det
har #MeToo visat, och det går inte att missförstå.
Copyright Klimakteriehäxan
Den här texten finns också att läsa på sajten Nyfiken grå, som bjuder på material alldeles gratis, tänkt för en äldre publik.
Värt att notera är också det lagförslag som regeringen presenterade i går och som går ut på att alla sexuella relationer måste bygga på ömsesidig vilja. Det krävs samtycke, ett ja, helt enkelt. Hur den bevisbördan ska hanteras i en eventuell domstolsprövning kommer att bli en svår nöt att knäcka ... men avsikten är förvisso god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar