Jag är inte den bokslukare jag en gång var. Från att ledigt ha klämt kanske tre rejäla böcker i veckan har min hastighet sjunkit dramatiskt för att inte säga katastrofalt. Anledningarna är flera: sociala medier snor lästid. Teve också. Och så pliktläste jag en period, titlar som jag inte själv valt, och det ställde verkligen till det för mig och min relation till litteraturen. Det är svårare att finna den där läsron som behövs.
Kommer nog aldrig tillbaka till det som en gång var, det är bara att hacka i sig. Men jag ser ändå fram emot att hitta de där böckerna som får mig att glömma tid och rum. Tack och lov har jag kommit så långt i utvecklingen att jag numera INTE läser ut en bok jag inte gillar. Det gjorde jag alltid förr, kan inte förklara varför, men där gick många timmar förlorade!
En läsaregenskap besitter jag som faktiskt kan vara ett problem: jag är en obotlig korrekturläsare. Vilket betyder att jag retar mig på tryckfel, faktafel naturligtvis, särskrivningar och så vidare. Då blir det svårt för att inte säga omöjligt att njuta även om själva historien är bra!
Mia skickar med en bonusfråga också: Vad längtar du efter just nu? vill hon veta. Jag gissar att mitt svar sammanfaller med väldigt många andras: VÅREN.
Copyright Klimakteriehäxan
De flesta av oss slår nog av på lästakten med åren.
SvaraRaderaJag kan sakna det där tillståndet när man som barn kunde förlora sig helt och hållet i en bok. Det är sällan jag gör det nu för tiden, alltid dyker det upp tankar på vad man borde göra, och vad man försummat att göra, även i läsningen av intressanta böcker.
Att haka upp sig på språket är irriterande, men å andra sidan händer det att jag kan läsa en tråkig bok bara för att språket är vackert.
Margaretha
Läsning ska vara rolig. Inte ett tvång.
SvaraRaderadet är som springa, man måste hålla igång, men jag tycker om böcker som man läser långsamt, ibland läser ja om - kännetecknet för en bra bok.
SvaraRaderajag är duktig på att blunda, ser inte alla "fel" på människor heller; "dåligt minne och närsynthet är bra recept på lyckligt förhållande" ❤️
SvaraRaderaDet var då en riktigt intressant helgfråga. En sak som du och jag har gemensamt här är att vi båda två är arbetsskadade. Jag hajar till precis som du när jag se fel. Stör mig mest på stav- och särskrivningsfel och undrar alltid varför redaktören på förlagen inte rättade dom. Men så var jag kanske bortskämd med min chef som var extremt petig, vilket var så bra. Tror nog att den yngre generationen som läser böcker inte ens bryr sig.
SvaraRaderaSjälv slukar jag fortfarande böcker under sommaren. Att sitta på balkongen och läsa en bok är det bästa jag vet. Under vintern läser jag knappt nåt alls.
PS. Observera att jag mycket väl kan göra stavfel när jag kommenterar/bloggar;-) DS.
Nog var det annorlunda när man var barn. Julklappsböckerna var utlästa innan helgen var till ända.
SvaraRaderaNär jag pluggade lästa jag knappt någon skönlitteratur alls och det tog mig ganska många år att komma tillbaka till nöjesläsningen efter det. Att läsa utan att känna kravet att man måste komma ihåg allt :)
SvaraRaderaJag tror att jag fortfarande är en relativt snabbläsare när boken är bra vill säga.
SvaraRaderaTryckfel och liknande (dåligt språk) drar ner min läshastighet också. Då blir det hackigt.
SvaraRaderaHar boken en bra handling märker jag inte felen lika lätt.
SvaraRaderajag håller med dig om korrekturläsningen. jag ägnar mycken tid åt att förgrysa mig över särskrivningar och felaktigt använda pronomen, stavfel och konstiga ordval och så vidare. och jag läser inte ut böcker som jag tycker är för "tunna" eller för ointressanta på annat sätt. vi ska ju inte tala om om språket är uselt!
SvaraRaderaVisst är det så att saker som lästakt och annat förändras över tid. Jag läser inte heller ut böcker som inte funkar eller inte alls tilltalar mig, tiden är för dyrbar för det.
SvaraRaderaProblems med recex bara, dom är man ju liksom tvungen att läsa igenom, även om de inte passar ens smak alls.
SvaraRadera