Bloggen – ett självporträtt?

Denna torsdagskväll i maj dyker Helgfrågan upp, så som den brukar. Mia i bokhörnan undrar: Hur länge har du haft bloggen?

Man kan tänka olika om den saken, men själv skulle jag vilja påstå att jag haft den väldigt länge. Sedan december 2004, för att vara exakt. Kommer så väl ihåg känslan när jag hade postat ett inlägg som test första gången: Wow! Dubbel- och trippel-wow, så kändes det. Jag hade en alldeles egen kanal ut i omvärlden, en kanal genom vilken jag i teorin kunde nå hur många medmänniskor som helst!

Min bloggardebut utgjordes av historien om hur jag fick "Klimakteriehäxan" som mitt alter ego.
Den texten är också första kapitlet i min första bok, som också heter som bloggen. (Namnet är varumärkesskyddat.) Sedan har det bara rullat på!

I dag, nästan fjorton år senare, har jag lagt ut mer än 4600 poster om stort och smått, roligt och sorgligt. Inget ämne är mig främmande, det syns också om du tittar på mina "etiketter" i vänsterspalten. Jag har nån sorts ambition att den som besvärar sig med att klicka in sig här ska tycka att det är värt det, att besökaren får ut något av den (korta) stund det tar att kolla om något hänt sen sist.

Alltså bemödar jag mig varje gång om att formulera en liten text jag kan stå för, även om ämnet bara är något som är bortglömt om någon timme. Dessutom tycker jag ju att det är roligt att fotografera, så om jag lyckas ta några bilder som jag anser kan funka blir det ett mervärde – ja det är i alla fall tanken. Rädd för att bli långrandig är jag ändå, förstås. Och så korrläser jag rätt noga ...

Ibland har jag tänkt att jag borde ägna mig åt något "nyttigare", eftersom jag förvisso lägger ner en hel del tid vid datorn. Det har ju bara blivit så att jag uppdaterar bloggen i princip varje dag, ibland flera gånger om dagen. Men inte för att jag måste, utan för att jag har/får lust! Möjligen är detta min variant av självporträtt?

Många besökare känns som "stamgäster". Andra har kommit och gått. Ibland verkar bloggandet rent generellt ha hamnat i en svacka, men sedan går det uppåt igen, med fler sidvisningar, fler kommentarer. Minns en stammis (numera tyvärr försvunnen) som gladde mig mycket när hon skrev att "det är så härligt varje förmiddag, jag tar en kaffe och en cigg och så läser jag Klimakteriehäxan!" Perfekt! (okej då, bättre utan den där ciggen kanske men i alla fall ...)

Kanske är det här inlägget rent av typiskt för min blogg. Jag hade ju kunnat besvara Helgfrågan med "Nästan fjorton år" och nöjd mig med det. Men nu blev det så här i stället!

En bonusfråga kom Mia också med: Vad gillar du det vackra vädret?
Svar: Det tog slut för fort.
Se där, jag KAN formulera mig riktigt kort också.

Helgfrågan denna gång borde hamnat mellan hägg och syren - men syrenen är redan ikapp!

Copyright Klimakteriehäxan