 |
| Klassisk illustration till historien. |
Som när jag dök in på engelska bokrean hos Hedengrens för någon vecka sen och blixtsnabbt högg ett ex av "Alice´s Adventures in Wonderland" av Lewis Carroll. En tvättäkta klassiker som jag inte läst, utan bara hade dimmiga begrepp om, tänkte att man "ska" ha läst. Visste inte ens hur hon hamnade där nere i underjorden!
Nu har jag läst och det är tveksamt om jag blivit så mycket klokare. Detta anses ju ändå vara en barnbok. Och visst, jag vet att inte engelska är mitt modersmål. Men visa mig den brittiska unge som utan att blinka hackar i sig följande:
"The moral of that is – 'Be what you would seem to be' – or if you´d like it put more simply – 'Never imagine yourself not to be otherwise that what it might appear to others that what you were or might have been was not otherwise than what you had been would have appeared to them to be otherwise.'"
Jag har läst dessa rader ett antal gånger och jo då, jag får någon sorts förnimmelse av vad som menas, men hallå, käre farbror Carroll, kunde du inte ha varit lite mer rakt på sak? Put more simply, typ?
Efter att ha läst hela boken (som tur är är den ingen tegelsten) kommer jag fram till att detta kanske är ett frö till fantasy, sått år 1865. Nu är jag inget fan av modern fantasy heller. Men hoppas att den som är det har lite roligare läsning än den Alice bjöd mig på.
För att inte tala om upplösningen, den sämsta av alla när en författare har totalt slut på idéer: hoppsan, det var ju bara en dröm! Jo tack, så var det med Bobbys död i Dallas och rader av andra misslyckade fiction-figurer också. En enda stor gäspning. Astrist.
Visst vet jag att denna text hyllats i 150 år, även om jag inte fattar varför. Ser i tidningen att historien just haft premiär som marionetteater för barn på en scen här i Stockholm. Kan bara hoppas att ungarna är mer lättroade än jag.
Att köpa "Alice i underlandet" var alltså ännu ett av dessa alltför snabbt fattade beslut som inte borde ha fullbordats.
Extra dumt eftersom det visar sig att boken redan stod i bokhyllan. Ett ex som Maken fört med i boet och som jag aldrig sett.
Köpet var nog inte hans bästa heller: han berättar att han en gång fastnade på en flygplats långt bort och Alice var absolut den enda boken som fanns att köpa som han över huvud taget kunde tänka sig att läsa ...
Just den volymen innehåller också fortsättningen, "Through the Looking-Glass" men den tänker jag verkligen inte slösa min tid på.
Copyright Klimakteriehäxan
dottern var på teater för ett par år sedan, improvisation... så kan man inte förstöra en gammal klassiker... Sömn har man använt i mänga sagor.
SvaraRaderaJag förstod mig inte på Alice i underlandet när jag var barn men vissa scener har bitit sig fast: när hon växte och krympte till exempel. Har inte läst den som vuxen men såg en 3-D-film för några år sedan, den enda 3-D-film jag hittills har sett. Det var rätt nöjsamt.
SvaraRaderaOch jag som läste boken förra sommaren tyckte den var helt underbar! Jag älskade alla ordlekar! Vill dock inte se den som teater eller översatt till svenska, förstår inte hur man ska lyckas göra en översättning.
SvaraRaderaUpplösningen? Var allt verkligen bara en dröm? Det finns ju en fortsättning som du inte vill läsa och som jag tyvärr heller inte kan rekommendera (inte ens om du hade tyckt om den första).
Den som skrev manus till Dallas kanske hade läst Alice, den var ju i alla fall några år innan. :)
Jag tror att som barn behöver man inte förstå varenda mening, varenda sväng eller krumbukt. Ibland är det skönt - även som vuxen - att släppa alla intrikata händelser och konstigheter och liksom bara hänga med framåt. Tyckte man ändå om helheten så kan man läsa igen och uppleva nya saker, förstå mer.
Jag tror nog jag kommer att läsa Alice igen, just för alla ordlekar.
Men visst blir man förvånad/förvirrad när man inte förstår en "stor boks" storhet. Den upplevelsen hade jag med Mary Shelleys Frankenstein. Den höll på att driva mig till vansinne! Lite så även Dr Jekyll & Mr Hyde.
Så jag förstår känslan du har, troligen lite lurad/besviken/nästan förnärmad.
Japp, besviken på Alice är jag! Och då ska man veta att jag är road av, och i grunden jättepositiv till, böcker för barn. Det fanns någon ordlek här som jag också kunde uppskatta, och jag kan eventuellt fatta om barn tycker det är kul när flickan byter storlek i ett enda svep, men det räckte inte för mig ...
SvaraRaderaJag har ett ex av Alice i Underlandet som är illustrerad av Tove Jansson och översatt av Åke Runnquist. Han är suverän. Jag älskar den.
SvaraRaderaIngrid