Har vi ändå lite tur med vädret?

Kulturkollo utlyser denna vecka till VÄDRETS. Berätta om en bok, en film och en låt som handlar om väder på något sätt! Då får vi se om vi har tur med det! Lite svårt att välja, faktiskt.

Jag tar boken allra först: "Expeditionen. Min kärlekshistoria" av Bea Uusma fick Augustpriset för bästa fackbok 2013. Om Andrées polarexpedition som slutade i tragedi, eftersom deltagarna aldrig nådde sitt mål utan frös ihjäl. Fackbok? Jovisst, men jag läste den som en äkta bladvändare.

En film också. "Fyren mellan haven" (The Light Between Oceans) blev mitt första "möte" med underbara Alicia Vikander om jag minns rätt. Ute på en klippa bodde hon i en fyr och där blev det stormigt inte bara vädermässigt, det blev ytterst dramatiskt också kring barnet som skulle se dagens ljus där ute i havsbandet. Lite näsduksvarning, men bra!

När det gäller musik finns det en uppsjö att välja på, från barnvisor till Chopins "Regndroppspreludium", som jag i forntiden misshandlade på piano. Men vad sägs om en annan regnlåt, "Raindrops keep falling on my head" av Burt Bacharach och Hal David? Den var ledmotiv i den härliga filmen "Butch Cassidy och Sundance Kid" och vann en Oscar för 1969 års bästa filmmusik. Sången har spelats in av en rad artister (Siw Malmkvists version heter "Regnet det bara öser ner") och använts i flera filmer genom åren. Så kanske är det faktiskt en evergreen? Håller, det gör den än!

Klart! Men så blev jag påmind om filmhistoriens läckraste väderskildring: den i "Notting Hill" när Hugh Grant längtar efter Julia Roberts och årstiderna växlar under hans två minuter långa, ensamma vandring i stadskvarteren. Låten heter "Ain´t no Sunshine" och jag lägger den i topp, som en bonus!


Copyright Klimakteriehäxan